Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket, så kom något ljusrödt, luftigt sväfvande emot
honom, tvärs öfver golfvet, och då han såg upp stod
flickan från förmiddagen framför honom.
Hon var klädd i rosefärgadt silkestyll med bu-
ketter af mörka mossrosor fästade här och där till-
sammans med fina blad af adiantum. Det gyllne
håret var uppfäst i en grekisk knut och om midjan
var lindadt ett bredt moaréband med långa, hängande
flikar.
”En Ingeborg och en Julia i samma person”,
hviskade gamle baron hänryckt.
”Presentera mig”, sade hon endast, med ett bort-
skämdt barns otålighet, och fäste sin blick på pastorn,
som härvid kände sin strupe hopsnöras.
Nej, det var icke första gången han sålunda
blickade in i dessa ögon. Nu kände han ännu bättre
igen dem såsom det käraste på jorden — och som
han så länge nödgats lefva skild ifrån.
”Dansar pastorn?” fortfor hon sedan baronen
föreställt dem för hvarandra. ”Nej, naturligtvis, det
gör ju ingen prest. Men jag tycker icke pastorn är lik
de prester, jag sett förut. Åh, min gamle, snälle
kyrkoherde, som jag läste fram för i vintras! Vet
pastorn, han snusade alldeles vådligt, och aldrig tor-
kade han af fingrarna efteråt. Nå, hvad händer?
Jo, vet pastorn, sista förhöret före konfirmationen,
då vi läste tillsammans med gossarne, så tar han sig
en duktig pris, pekar med det snusiga fingret på en
gosse, hvars tur det var att svara och frågar: ”hvad
är det?” — ty vi höllo just på med budorden. Tänk
sig pastorn, gossen reser sig upp och svarar: ”snus”
— och jag trodde, vi skulle allesammans kväfvas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
