Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skratt. Men han slapp fram ändå, var det icke snällt?
Skulle pastorn ha handlat på samma sätt?”
Pastorn mumlade något om att han icke bru-
kade snusa, och baronen skrattade med full hals åt
historien.
”Hur mår pastorskan”? skyndade sig friherrinnan
att infalla. ”Och er fröken från staden — hvad heter
hon i år och hvarför är hon icke med?”
Pastorn förklarade, att han haft fröken med sig,
men måst lämna henne i kapprummet, emedan hon
bestämdt vägrat att gå med upp, då hon fått höra,
att det var så mycket främmande. Hon hade icke
klädt sig till dans och envisades nu med att vilja
fara hem igen.
De svarta ögonen framför honom kisade ihop
sig till ett par smala streck, och de korallröda läp-
parna öppnades för ett plötsligt skratt.
”Åh, är hon af den sorten! En sådan lustig
flicka! Jag slår vad om, att hon gjort en så grund-
lig toalett, att det är därför pastorn kommer så sent.
Och nu sitter hon därnere och väntar på att bli kru-
sad upp! Kom flickor, så gå vi ned och göra oss
aimabla för henne.”
Hon drog husets döttrar med sig och försvann.
Pastorn stod och stirrade efter henne och tog
sig med det förra plågade uttrycket om pannan.
”Ja, ja, pastorn är mannen att uppskatta en så-
dan fullblodsskönhet”, småskrattade baronen.
Pastorn rynkade ögonbrynen. Skönheten? Nej,
det var likheten som slagit honom — likheten med
en dröm, aflad af det ensamma lifvet ute i skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
