Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
band henne och kom henne att önska, att hon kunde
borra sitt blygselrodnande ansikte djupt, djupt ned
någonstädes — helst i sin moders sköte, denna lilla
förbisedda, nervösa moder, som — hon kände det
som en dunkel aning — skulle komma att gråta för
denna natts skull.
Men så började han åter tala till henne. Och
hans röst såväl som orden träffade hennes medve-
tande som magneter sin metall. Han frågade henne,
om hon kunde stå för hvad hon nyss yttrat — om
hon var beredd för martyrskapet att taga farväl af
allt det som förut bundit henne vid lifvet. Ty efter
den vandring, de skulle göra tillsammans denna natt,
skulle de ej kunna vända åter till lifvet och männi-
skorna — sådana de lämnat det allt bakom sig.
Bedöfvad af de känsloströmningar i sitt inre,
som hon hittills endast anat, men hvars fördämnin-
gar hans ord i ett nu ryckte undan, lät hon honom
slå armarna om sig och föra sig bort.
Men hunnen ut på landsvägen, slet hon sig åter
lös i en plötslig ångest. Först nu blef det klart för
henne, hvad hon stod i begrepp att draga öfver sig
själf och de sina, denna underliga natt. I vild för-
tviflan borrade hon ned de små skära sidenskorna i
det hvita vägstoftet, och vid den rörelse hon gjorde
för att värja sig mot hans åter utsträckta armar,
gled prestkappan af hennes axlar och blef liggande
på den hvittorra vägen som en stor svart plumpfläck
på en oskrifven pappersremsa.
”Oh, tro icke, att jag är hon! Och låt oss icke
gå in i skogen, den lär vara så trollsk sådana här
månskensnätter”, sade hon klagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
