Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kransa kistlocket, men hon aktar icke därpå, lika
litet som på de förebrående blickarna från man och
barn, hvilka så korrekt hålla sig till tågordningen.
Hon har glömt allt annat, utom det som dessa
svartdraperade bräder så grymt skilja henne ifrån.
Hennes hand famlar efter kjortelfickan och omfattar
ett där förvaradt papper.
Det är ett bref funnet under den dödas hufvud-
gärd — ”att läsas af ingen annan än stackars lilla
mamma”.
— — — — — — — — — — — — — — — —
”Det blef plötsligt så grått och kallt omkring
oss. Gråhvit dagg låg på buskar och träd, mossa
och blomster — en tung vind ret bland molnen och
isade mina lemmar, himlen ljusnade och solen stack
fram.
”Han hade vändt sig ifrån mig och satt och stir-
rade in i det spirande ljuset. Han var mycket blek
och svarade ej på mitt tilltal.
Slutligen vände han ansiktet emot mig, och då
var det som om någon slagit mig.
”Kärlek, född af månsken, af eko från saga
och sång, måste hungra ihjäl, om den till näring får
blott krassa bekymmer, hvardagsgrått slit för födan
och kamp mot samhället. Och detta är hvad som
hädanefter blefve oss uteslutande beskärdt. Icke en
högtidstund till skulle man unna oss. I åratal har
jag grubblat öfver detta hvarföre — hvilken grym
ödets ironi, att jag nu först ser så klart, att gyckel-
bilder ej kunna förverkligas.”
”Då blickade också jag in i solen och begrep.
Jag begrep lifvet och hvad det fordrade af oss så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
