Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckas, och när kväfningsanfallen komma, säger
jag till mig själf: ”nu befrias snart din själ.”
”Tack, tack, du lilla romantiska mamma, för det
du bakom ryggen på alla de andra förmedlat bref
emellan oss. Och utan att läsa dem. Ack! moder,
han har låtit dömma sig för — — Gud i himlen, jag
kan icke nedskrifva detta grymma ord. Det har
sagts om oss, om honom, om mig! Ljuft blir det
att dö efter detta!
”Jag visste ju, att en bekännelse från mig kan
lösa honom, men jag skall icke afgifva den. Det
är därför, att jag nu ser allt så klart. Jag vet, att
han ej i alla fall skulle kunna återgå till utöfning
af sitt ämbete — till hustru och barn. Det skulle
tortera honom till döds — det vore mer än han
försyndat. Han känner sin skuld och vill försona
den, och det vore grymt af mig att förneka honom
detta. Vissheten att han räddat min heder är den
sista lilla gnista, som hädanefter kommer att lysa
honom genom lifvet. Skulle jag släcka den! Gärna,
gärna finge man säga om mig: ”den lättfärdiga
slynan.” Jag kunde le däråt, ty det var icke lätt-
sinne, moder, utan djup, poesifylld kärlek. Men
hvad blefve det då af honom? Hans elände blefve
endast större, om jag bekände min andel i synden.
Och samhället skulle i alla händelser utstöta honom,
och dömd eller icke af rättvisan, skall han kunna
göra lika litet för de sinas utkomst. De skola nu ha
min arfvedel. Du skall säga pappa sanningen och
min sista önskan, att han drager försorg om dem.
Samvetet skall ej lämna honom ro förr.
Lilla mamma, sörj icke! Tänk ej, att du borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
