Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sken, den fina uppmärksamhet hvarför hon fortfarande
var utsatt — allt hade låtit henne tro, att ännu hade
hon tid på sig.
Med en känsla af ångest lät hon spegeln falla
och släppte ned fönstret för att få luft.
Så kallt det kändes! Man märkte blott på rike-
domen af blekt solljus, på hvitsipporna, som stodo
och hjärtfröso i dälderna, på grässtråna, som glesa
likt fjunen på en ynglings läpp stucko upp på den
bruna vallen, där kälen skvalade sig fram ur jorden,
på de isfria, glittrande äfjorna, att det var vår.
Fra Vaberg drog åter upp rutan, medan ett
spetsigt småleende krusade hennes läppar. ”Hur
fattigt — hans beprisade landtidyll”, mumlade hon
och gaf den sofvande mannen en förkrossande blick.
Men den förbyttes i matt förvåning vid den syn det
uppåtvända, af sömnen slappa ansiktet företedde i
det inströmmande morgonljuset. Så härjadt och
gubblikt — hur han åldrats, han också! Så besyn-
nerligt, att hon icke märkt detta förut. Dock, han
och hon, de möttes numera ej i det intima hvardags-
lif, som drar undan den slöja, som sällskapslifvets
omsorgsfullare toalett breder öfver årens härjningar.
Och när de nödgats mötas och tala till hvarandra,
hade de helst undvikande sett åt hvar sitt håll. Sista
gången de blickat in i hvarandras ögon — ja, då
hade hans uttryckt stränghet och förakt, medan hen-
nes trotsigt hållit dem stången. Det där lilla äfven-
tyret, som han gjort så mycket väsen af! Det var,
strängt taget, det egentligaste hon hade att förebrå
sig — det hade fullbordat den skiljsmässa, som hans
försummande af henne påbörjat inom deras äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
