Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K!
redan i fullt antågande. Ifrån detta ögonblick blefvo danskarne
och fransmännen alldeles åtskiljda, så att de måste strida hvar
för sig. I Lübeck låg en ej så obetydlig dansk besättning
under franska generalen L’Allemand, soin ännu några dagar
sysselsatte den framträngande fiendtliga arméen. Den 5 eller 6
December nödgades omsider L’Allemand kapitulera med vilkor
af fri afmarsch och att på 24 (12?) timmar ej förföljas; men
redan vid Segeberg blef han upphunnen af ett talrikt
fiendt-ligt kavalleri. Vid Bornhövede stötte han till oss och stannade
sedan i danska hären; ifrån nu delade han halfparten i
anförandet af den segerrika och ärorika marschen till Rendsborg;
hans förtjenster erkändes af officerare och soldater. "Brave
Danoist" sade L’Allemand, och de danska soldaterna störtade
sig i elden för honom och med honom. Han nyttjade röda
byxor, och hade "generalen med röda byxorna" vid ett eller
annat tillfälle lutat sitt hufvud på en tornister, så ville dess
egare ej för något pris afhända sig den.
Danska härens återtåg började, såsom jag förut anfört,
den 1 December efter att vara skiljd från den franska,
hvilken nu måste inskränka sig till försvaret af Hamburg.
Eck-mühls styrka skall hafva varit 30,000 man, general Bennings
belägringskorps 50,000, hvarförutom Sveriges kronprins
framryckte med tre kolonner i Holstein.
Danskarnes vapenföra magt kunde ungefär utgöra 10—11,000
man, förutom garnisonen i Lübeck, som, då den ryckte ut, var
15,000. Den under året 1813 ovanligt kalla och regniga
hösten bortryckte många sjuka, isynnerhet under uppehållet i
Katzeborg; febrar och rödsot härjade svårt. Till sjukligheten
och dödsfallen bidrog säkerligen äfven den mängd omogen frukt,
som soldaterna förtärde i trots af alla varningar.
Af ofvananförda orsaker var intet ögonblick att förlora; i
största hast marscherade danska hären tillbaka ur Holstein.
Den 1 December gick den öfver Gross-Wesenberg, och
eftermiddagen klockan 4.i- stod Slesvigska regementet på dansk, på
fäderneslandets mark. Holstein måste gifvas till pris. Härens
enda räddning var Rendsborg. Fiendens talrika kavalleri gjorde
det nödvändigt för oss att föredraga den längre, men mera
occuperade vägen öfver Oldesloe, Segeberg, Kiel och derifrån
öfver Sehested, framför den kortare vägen öfver hedarne och
slätterna. Der det fanns höjder och skogar, kunde jägare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
