Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ont fyva timmars hvila. Mången soldat fick hungra, ty fattiga
borgare, som sjelfva ingenting hade, skulle bespisa de
inqvar-terade trupperna; ofta fanns i deras små kyffen ej så mycket
plats, att soldaterna kunde få sitta ordentligt. En fattig
skoflickare fick 12 man och skalle inom tre timmar skaffa dem
varm mat. Han visade mig några potatisar, som han satte på
elden för sin inqvartering, och sade, visande på sin hustru och
sina tre små barn: "jag ocli de der hafva nu intet." Sättet,
på hvilket han sade detta, öfvertygade mig om att han talade
sanning. Sedan jag sett tillgodo de af mitt manskap som jag
hade på min lott, återvände jag till rektorn. Denna gång
blef jag verkligen styrkt och vederqvickt af maten på det
dukade bordet och théet ur théköket. Vi voro fyra officerare i
rummet hos den gästfrie rektorn. Då vi stillat vår hunger och
törst, satte vi oss att sofva på stolarne; kaptenen lade sin
klocka på bordet. Rektorn ville vaka, för att sjelf väcka oss,
och förgäfves anmodade vi honom att lägga sig eller
åtminstone söka någon hvila, då han på de sista två dygnen ej varit
afklädd, utan oafbrutet hållit varm mat och dryck i ordning,
för att dermed styrka ocli upplifva danskarne. Då vi hade en
fjerdedels timma qvar, väckte han oss, på det vi skulle få tid
att, innan vi aftågade, dricka en kopp varmt kaffe, den sista
qvarlefva han hade i huset, som ban sade. Regnet nedstörtade
strömvis från himmelen, och svart och mörk var natten då
ge-neralmarsche.il kallade oss ut. På gatorna var ett oupphörligt
larm af alla slags vapen, utomdess de skrällande slagen af
jernstängerna, med hvilka man försökte uppbryta gatstenarne
för att uppehålla fiendens kavalleri och artilleri. Fienden
framryckte nu mot staden. Rektorn räckte oss handen till afsked,
och inneslöt oss och bela arméen i den Högstes beskydd. Röde
var denne hedersmans namn. Vi marscherade nu ut ur
staden och den framryckande fienden till möte; men efter ett kort
uppehåll utanför staden gick det till Segeberg, hvarest vi
ankommo den 6 December vid middagstiden. Här skulle vi
uppehålla oss endast så länge tills manskapet kunde få varm mat.
I husen funnos ingen plats, manskapet fick derför kött
utlevere-radt, officerarne måste sörja för sig sjelfva. Ehuru regnet
numera ej var så synnerligt starkt, var dock kokningen på
den uppblötta marken och med det af vatten drypande bränslet
ytterst besvärlig. Jag måste vandra omkring i flera hus, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
