Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55-
midnatten landade vi lyckligt och välbergade på eidet. Utan
uppehåll fortsattes resan till Lebesby, fem mil från eidet.
Socknen ligger på östra sidan af Laxefjorden, en stor mot
hafvet öppen liggande fjord, hvars stränder bebos af få och till
största delen fattiga lappar; brist på tilltagsenhet och
driftighet hade troligtvis en väsendtlig del i denna fattigdom och
brist.
Lebesby kyrka och handelsplats har en vacker och treflig
omgifning; gröna ängar och vackra björkskogar göra ett
behagligt intryck. Dylika ängar och björkskogar finnas vid de
flesta ställen i socknen såväl på bergssluttningarne som i
dal-bottnarne; der finnas derför flera vackra trakter och goda
betesmarker. I Adamsfjorden, som är en vik af Laxefjorden, är
ett vackert vattenfall.
För 10 år sedan var byggandet af en ny kyrka påbegynt,
men ännu hade den ej kommit under tak, och som ingen
prestgård fanns, ej heller ett enda hus, i hvilket gudstjenst
kunde hållas, så fick jag lof att sätta ett segel öfver altaret
och predikstolen, och på detta sätt begagna den taklösa
kyrkan, till dess den blef fullständigt uppförd och inredd, som
skedde först år 1834.
Den 6 September hade jag lofvat resa in i innersta delen
af Laxefjorden, tre mil från kyrkoplatsen. Besöket gällde
nämligen en sjuk lappqvinna, hvilken i flera år varit
sängliggande. Det var redan mörkt, då vi närmade oss det inre af
fjorden; en mörk skepnad rörde sig af och an längs med
stranden, stundom stod den stilla och syntes vilja resa sig,
men föll genast åter ihop, fortsättande sitt långsamma
framåtskridande; såväl jag sonj mina roddare voro i första
ögonblicket tvifvelaktiga om hvad det kunde vara. Vid
landningsplatsen stannade den, och nu sågo vi, att det var en gammal
krok-ryggig lappqvinna, hvilken stundom, men förgäfves, försökte
att räta upp sig. Hon kom från sin i närheten belägna
gam-me för att få blifva delaktig i de heliga nådemedlen. Vi
helsade i mörkret på hvarandra enligt lapparnes sätt med en half
omfamning med ena armen. Med en genom ålder darrande
röst bjöd hon mig välkommen, samt derpå sin djupa
tacksamhet och glädje mot Gud, som hade sändt sin tjenare, presten,
i de gamles och sjukes fattiga hem. Jag fördes in i gamtnen
till de sjuka; elden brann och lyste i spiseln, och på högsätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
