Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71)
med glödande purpur; dock eger detta endast rum, då nedre
delen af horizonten är molnfri och klar.
I det mellersta Finmarken, under 70:de breddgraden, står
solen om sommaren under 2 månader — 9 veckor —
beständigt öfver horizonten, och om midvintern nästan lika så länge
under densamma. Till och med i de kortaste dagarne har man
dock under några timmar så mycket dager, att folket kan
företaga sina vanliga sysslor under bar himmel. Vid klar luft kan
man vid middagstiden se att läsa i fönstret. Der utsigten är
fri, kan man i början af Januari vid klar luft redan klockan
8 på morgonen se en svag ljusstrimma i öster, och sedan med
blicken följa solens gång under horizonten. I slutet af
Januari och inemot den tid, då solen åter höjer sig öfver
horizonten, betecknar en hög och lysande pyramid dess
uppehållsplats, liksom man på ömse sidor, men på något afstånd, stundom
kan få se två andra liknande, dock mindre och svagare eldstoder.
Några dagar sednare visar solens skifva sig i majestätisk glans,
och synes för dem, som länge saknat henne, herrligare och
vackrare än någonsin.
Ja, solens återkomst är mycket upplifvande och helsas
med stor glädje. Nästan i åtta månader hvilar snötäcket
öfver denna del af landet, emellertid har naturen också här sin
fägring. Med välbehag hvilar ögat på månget leende
skogsparti i det inre af fjordarne och längs utmed elfvarne. Allt
emellan bjuda fjellen en pittoresk anblick; också Finmarken
har sin flora, sin blomsterverld; insjöar och brusande elfvar
upplifva landskapet, och öknens högtidliga tystnad och
ensamhet göra ett djupt och allvarligt, men ingalunda obehagligt
intryck på själen.
Jag hade nu varit år i Finmarken, och den
bekantskap mina resor hade förskaffat mig med lapparne, öfvertygade
mig, att, om någon skulle kunna hoppas bidraga till deras
pånyttfödelse och upphöjning som kristna, menniskor och
borgare, en sådan ej finge inskränka sin verksamhet som prest i
ett enda och bestämdt pastorat, utan som kringresande
missionär bland detta folk, hvilket visserligen ej var i ordets
egentliga mening hedniskt, hvad som tillräckligt är bevisadt af det
föregående, och som ännu mera skall framlysa af det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
