Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur,
sin frukost; (leras förnämsta mål är om qvällen, äfven då de
ej äro på resor. På morgonen förtära de som oftast endast
kall mat, eller ock uppvärmes i all hastighet af den öfverblifna
maten från aftonen. Då vi voro färdiga till uppbrott hölls
morgonbön, hvarefter några gingo för att hemta renarne,
medan andra nedtogo tältet och lade det i slädorna, hvarefter
äfven de gingo för att hjelpa till att få fram djuren. Efter en
halftimma hördes ljudet af de sig närmande renbjellrorna, och
svettiga och med blossande ansigten kommo lapparne,
dragande de motsträfviga renarne efter sig i tömmarne, hvilka
voro fastsatta om deras hufvuden. Nu spändes för, och i
muntert och raskt galopp bar det af.
Vi hade en lång, skoglös och vild öken framför oss, och
dagsljuset skulle begagnas för att genomfara den. Vid början
af denna ökenslätt gjorde vi derför halt för att invänta
dagsljuset. Dagen nalkades ändtligen, men dimmig, mörk och kall,
och gaf oss knappt så mycken belysning, att vi kunde ge oss
af. Dimman höjde sig sednare, och det började ljusna allt
mer och mer; men plötsligt befunno vi oss i en så tät dimma,
att man knappt då och då kunde se den närmast förut
körande framskymta; vinden lugnade ut och det blef alldeles
stilla. Hans Anders, som körde i spetsen, ropade nu: "Håll!"
hvarpå vi stannade och lägrade oss i snön, samtalande med
hvarandra i all frid och trefnad. Oaktadt dimman efter två
timmar var lika stark, blef det enstämmigt öfverlemnadt åt
Hans’ och en annan lapps, Per Gjermundsens, omdöme, om det
skulle köras vidare eller ej. Båda förklarade sig för det förra.
Att i dimma, mörker och snöyra hitta vägen genom en
obanad öken kan knappt sjelfva nomaden, men det finnes några
fjell-lappar, som hafva ett sådant orienteringssinne, att det
väcker förvåning bland dem sjelfva. Efter det nu var
beslu-tadt att resan skulle fortsättas, tillsade Hans, att alla skulle
sätta sig i pulkena; ban ämnade ej köra länge, men så fort
som renarne förmådde springa, och derför skulle enhvar se
till, att han ej blef efter. Sedan hvar och en hade ropat:
"Nu sitter jag", ropade Hans: "Nu kör jag", och det bar nu
af allt hvad renarne kunde sträcka, och detta i en dimma så
tjock, att vi ofta ej kunde se djuret som drog oss. Först gick
det något till venster, sedan något åt höger, och det med en
bestämdhet och en säkerhet, som om vi hade kört i det kla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
