Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
raste solsken. Jag hade naturligtvis fått en utmärkt ren.
Efter omkring en half timmas färd kom jag fram vid sidan af
Hans; straxt derefter kastade han sig ur pulken, krafsade med
största skyndsamhet snön bort med händerna och undersökte
marken; i nästa ögonblick var ban åter i pulken, gaf renen
ett rapp och försvann i dimman. Denna blindebocksfärd roade
mig särdeles. Med ökad ifver satte min ren efter förkörarens,
och efter en kort färd tornade jag så våldsamt mot hans pulk,
att jag sånär hade kastats ur min; ban sprang ur pulken, höll
in sin ren och ropade: "Håll! här är holmen!" Denna lilla
holme låg i en liten sjö och var det enda ställe i hela trakten,
der det fanns tillräcklig mossa för renarne. Nu visste alla
hvar de voro. Då renarne här ej ledo brist på mossa, måste
vi här afbida klart väder, äfven om det skulle dröja ett eller
två dygn; och i det bästa lynne i verlden lägrade vi oss åter
i snön och
"samlade i en förtrolig klunga"
af menniskor — och renar, samt under muntra och lifliga
samtal. En af karlarne omtalade, hurusom ban en gång hade
nästan uppgifvit hoppet om att rädda lifvet, då han
slutligen upphann ett tält; ban måste nu berätta hur detta hade
tillgått.
Under våra samtal stodo renarne fastbundna vid pulkena
och förplägade sig med mossa och snö. Renen dricker om
vintern aldrig vatten, utan äter snö; under det ban springer
som hurtigast nafsar han då och då en mun full deraf. Renen
svettas icke.
Efter ett par timmar började dimman skingra sig och med
detsamma voro vi också alla på fötter igen. Här åtskildes
sällskapet och enhvar drog sin väg hem till sig. Jag blef nu
ensam med Hans och en annan fjell-lapp. Denna lilla holme
ligger 12 mil från Polmak, och vi hade nu 2 mil qvar till den
plats, der Hans haft sin renby innan han reste till thinget.
Efter att på en fjerdedels mil när hafva kört dessa två mil,
visade sig i fjerran en skog. "En skog!" utropade jag. "Jo,
jo men, en skog!" svarade Hans förnöjd. Han hade redan
frågat mig två gånger om jag ej såg något. I denna skog hade
han qvarlemnat både hustru, barn, tält och renhjord; vid
mörkrets inbrytande voro vi utanför hans tält och här fann
han äfven sin hustru och sina tre yngsta barn; men lians två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
