Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107-
så många hundrade renar urskiljer fjell-lappens skarpa blick
redan på ett betydligt afstånd det ena djuret från det andra
och finner snart det han vill fånga. Ej mindre färdighet
besitter hans hand, som på ett afstånd af 15 à 20 steg, ja väl
mera, förstår att kasta snaran och dermed fånga det djur ban
vill hafva. När ban utkastar snaran, står han tätt omringad
af djuren, öfver hvilka slingan far. Med detsamma det träffade
djuret känner sig berördt af något, lyfter det hufvudet i
vädret och sätter nu af, hvarvid slingan ännu fastare
tilldra-ges. Är det en tam och lugn ren, så gör den, träffad af
snaran, ej några vidare språng, utan låter belt tålmodigt tömmen
läggas öfver sitt hufvud, hvarefter snaran aftages och renen
bindes vid ett träd eller något annat föremål. Men när ibland
ett skyggt djur träffas af snaran, uppstår vanligtvis mycken
oreda. Ty då snaran utkastas öfver djuren, lyfta de, skrämda
genom lappens rörelse med armen, hufvudet hastigt i vädret,
och uppfånga ibland dervid den utkastade snaran med hornen;
händer detta med ett otämdt djur, så sätter det genast af med
vild fart. Lappen, som är förberedd härpå, fattar nu med all
makt i snaran; ögonblickligt hemmad af denna, störtar djuret
omkull i snön. Den våldsamma ryckningen kullkastar ofta
äfven lappen, dock utan att ban derför släpper snaran; snabb
såsom blixten är renen åter på fötter, stegrar sig och
galopperar i vildt raseri fram och tillbaka, och då snaran dervid
trasslar sig än om framfötterna än om bakbenen, så gör djuret
dervid de lustigaste kaprioler och luftsprång för att få benen
fria; man kan ofta knappt med ögat följa dess lifliga rörelser.
Lika gerna som djuret vill befria sig, lika gerna vill lappen
blifva det qvitt, om han bara kunde få snaran loss, men som
djuret genom sin vilda och obändiga rörlighet invecklar sig
allt mer och mer uti, släpande lappen ined sig långa sträckor»
Under denna kamp springer allt förskräckt åt sidan. Genom
att veckla snaran hvarf för hvarf om armen, kommer lappen
djuret allt närmare och närmare in på lifvet. Uppbragdt
häröfver stegrar det sig och försöker med frambenen, hvilka gå
likt trumpinnar, att afkyla sin harm och slå lappen till
marken. Så tyst och obemärkt som möjligt har under tiden en
annan lapp närmat sig; men nu blir renen äfven honom varse
och fördubblar då sin häftighet. Omsider lyckas det den sig
närmande lappen att ifrån sidan komma renen in på lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
