Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10<)
Det hade åter blifvit mycket kallt, men aftonen var
utomordentligt vacker. På himlen blixtrade stjernorna; och i
obeskriflig prakt och omvexling böljade ocb flammade i alla
regnbågens färger det underbara norrskenet. Hvilken motsats, då
jag vände blicken från himlen och ner på den del af jorden
der jag stod! Nejden är högst melankolisk, en trädlös
vinteröken, der knappt en och annan marig björkbuske växte;
anblicken af denna öken med dess isande köld ocb de två små
svarta tälten, förekom mig som en bild af ett utdödt lif, hvars
grafhögar och sinnebilder de båda tälten utgjorde. Jag
inträdde i den gamles låga tält, hvarest ett återsken från
himlen skulle lysa mig till mötes, och lade mig vid den flammande
och värmande elden. De gamles lugna ocli blida ansigten,
samt det sätt, hvarpå de talade om förflutna dagar, om döden
ocb om lifvet efter detta, vittnade om och gaf ett återsken af
den himmelska friden i deras inre. Mannen var 73 år och
hustrun 70. De voro de äldsta af Finmarkens fjell-lappar;
deras barn och barnabarn hörde till de mest upplysta, nyktra och
hederliga af öknens söner och döttrar; de voro föräldrar till
den lapp, med hvilken jag hade samtalat i Polmak. Jag kom
ej till hans by, men sednare råkade jag honom i ett
annat tält.
Morgonen derpå, söndagen den 24 Februari, höll jag en
morgongudstjenst för de få närvarande. Jag blef tvungen att
ännu samma dag fortsätta resan. Ole, som hade fört mig hit,
önskade att vända åter, ty hemma hos honom fanns ej ett
enda manfolk, och jag hade ju sjelf varit vittne till, hur
vargarne härjade hjorden. "Jag är ännu icke för gammal att köra,
och innan jag dör vill jag ännu en gång skjutsa prestskjuts",
sade min gamle värd, och derigenom fick Ole tillfälle att
vända åter till sitt tält och sin renby; deremot tillät han att
sonen stannade vid min skjuts som förkörare.
För egarinnan af det andra lilla tältet liade vargarne
redan på vintern dödat 30 renar, utom dem de rifvit sönder.
Hustrun var enka, men i goda vilkor.
Härifrån skulle jag till Ole Nilsen Nikkut, hvars tält
ansågs stå tvä mil längre söderut. I stark snöyra uppnådde vi
hans tält; äfven här var allt stilla och dödt. Jag steg ur
pulken och såg mig omkring; de på platsen varande saker syntes
dock vittna om att menniskor måste finnas i grannskapet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
