Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110-
hvilken förmodan äfven stadfästad es genom en hunds aflägsna
skällande. En gammal, skälfvande och mager hand visade sig.
i det den tryckte tältets dörr så mycket åt sidan, att ett af
ålder fåradt och med en spetsig haka försedt qvinnoansigte
kunde fraintitta, hvilket med en nyfiken, men tillika vänlig
blick betraktade den tätt framför tältet stående främlingen.
Genast försvunno handen och ansigtet, långsamt blef
tältdörren skjuten åt sidan, och en af ålderdom böjd
qvinnoskep-nad stultade ut, hjelpande sig fram med två kryckor.
Stödjande sig på dessa neg hon djupt, och nedkallade Guds
välsignelse öfver "deras prest", som påtog sig den mödan att resa
omkring i fjellet. Det var Ole Nilsen Nikkuts hustru, som
genast hade igenkänt mig. Kort efter kom hennes likaledes
bedagade, men mindre skröpliga äkta hälft; med långsamma, men
säkra steg närmade han sig, åkande på skidor i den djupa
snön. Han hade på långt håll sett oss, hört klangen af
bjell-rorna och förmodade, att den resande ej kunde vara någon
annan än presten, om hvilken ryktet hade berättat att han
reste omkring i fjellet. Äfven här var det på samma sätt som
från det håll hvarifrån jag kom, nemligen att den några och
60:åriga Ole Nikkut med sin hustru satt allena i öknen; dock
voro barnen blott en fjerdedels mil från föräldrarne.
Samma dag jag kom till Ole Nilsen Nikkut, hade en af
döttrarne kommit från renbyn för att se om föräldrarne;
följande dagen på morgonen reste hon tillbaka. Måndagen var
jag således ensam med de båda gamla. På aftonen kommo
helt oförmodadt två resande lappar; de voro, som det syntes,
mor än vanligt välkomna gäster, ty Ole gjorde sig i ordning
att baka fyra glödkakor; för den skull framtog han ett särdeles
väl rengjordt tråg, i hvilket han lade mjöl och vatten, som
sammanknådades till en deg, och hvilken formades till fyra
runda, tunna kakor som sattes framför elden att gräddas eller
torkas. De smakade rätt bra, men jag föredrog emellertid
alltid vårt bröd, då jag hade sådant; till glödkakorna trakterades
jag med utmärkt god spicke-lax, hvaraf jag till de gamlas
glädje åt ett ganska bastant stycke; men i stället och till
deras hjertesorg så mycket mindre af renköttet, som straxt derpå
anrättades. Deremot syntes en hel glödkaka och ett försvarligt
stycke lax endast hafva retat de öfrigas aptit. Några dagar
förut hade Ole, med bistånd af sina båda döttrar, varit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
