Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill
lycklig att i idet fälla en björnhona med sina båda ungar,
och detta utgjorde här, liksom hos alla jägare, ett ämne, som
måste berättas med den största noggranhet.
Östra och Vestra Finmarkens rikaste fjell-lapp, Per
Banner, bodde tre mil åt öster. Hans renhjord uppskattades till
omkring 8000 djur, som derför måste fördelas i två eller tre
mindre afdelningar. Dessa tusende fördelades sedermera så
småningom mellan hans många barn, och efter honom skall
väl knappast någon enskild man blifva egare till en så
storartad renhjord; ej heller är det kändt, att någon före honom
varit egare af så många tusende, möjligtvis endast omkring
5000, och måhända något deröfver.
Till Per Banner reste jag onsdagsmorgonen den 27
Februari. På hela denna sträcka kunde man ej upptäcka ett
enda träd. Vi hade en half mil qvar till hans tält, då djupa
och otaliga renspår vittnade om att här måste vara omkring
3000 djur samlade, hvilket isynnerhet kunde slutas af de
gropar i snön, som renarne dels med tillhjelp af hornen, men
förnämligast med framfötterna hade uppkastat, för att nå
renmossan, som ibland kan vara betäckt af två à tre alnars djup
snö. Dessa gropar voro af två fots djup och väl mera samt
flera fots omfång; den uppsparkade snön bidrog nemligen att
fördjupa och vidga groparnes omfång. Öfver alla dessa
fördjupningar och förhöjningar flög och hoppade nu pulken, men
ibland sjönk den med spetsen så djupt ner i gropen, att
renen ej förmådde uppdraga den. Med starka ocli hurtiga tag,
och tungan hängande långt ut ur halsen, arbetade renen med
att få pulken upp ur gropen, hvarvid den körande äfven är
behjelplig, och då detta lyckas, sätter renen utaf, slungande
pulken mot trädstubbar, isstycken och hvad annat som
kommer i dess väg, så att det flera gånger bar ikull både med
min förkörare och mig; men utan att vi föllo ur eller behöfde
stanna farten fingo vi pulkena på rätt köl igen. Endast
derför att pulken drages med blott en rem, viker den med
lätthet förbi trädstubbar, isstycken o. s. v., och dertill bidrager
äfven pulkens kilformade fason. Ilvarje annat slags kör- eller
seltyg är alldeles oanvändbart på dessa obanade vägar. En
mängd af de kringströfvande djuren kommo galopperande emot
oss. De renar vi körde kråmade sig nu och satte hufvudet i
vädret, kastande detsamma än åt den ena ocli än åt den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
