Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113-
och brodern öller tjenaren med sin snara fångar det af henne
utpekade djuret och drager det till henne; när detta då
stretar emot, och flickan gycklar öfver hans möda och odygdigt
släpper djuret löst, på det brodern ännu en gång skall fånga
det åt henne; när gamle far och mor, hvilka med lugn
säkerhet dragit sina renar till sig och redan fyllt flera skålar med
mjölk, gräla öfver barnens odygd — hvem skulle då ej tänka
på Laban, på Lea, på Rachel och Jacobi"
Må man nu tänka sig det tiodubbla antalet af dessa djur.
Hvilken rörelse, hvilket lif, fjerran och när! Allt efter som
renarne, framdrifna af herdarne och hundarne, närma sig,
skönjes allt tydligare och tydligare det af von Buch beskrifna
inre, rörliga lifvet, som är något belt annat än det helas
framåtskridande rörelse, hvilken är jemn och enformig. Flera
hundrade ses på en gång sätta af i galopp, för att straxt åter
stanna; några lyfta sina behornade hufvuden, för att se sig 0111,
andra böja hufvudet för att äta snö eller mossa, och andra
åter lägga sig ned för att i nästa ögonblick uppjagas igen.
Flera hundrade vandra ganska lugnt, men äfven dessa hopar
upplösa sig och kringspridas: herdarnes ropande och
hundarnes skall blifva efterhand allt mer och mer hörbara. På detta
sätt närmar sig hjorden långsamt och med en imponerande
karakter. Rundtomkring på yttre kanterna af hjorden
kringstryker alltid en eller annan ren eller ock större flockar i
sjelfsvåldigt öfverdåd; men drifna tillbaka af hundarne störta
de in i hufvudkolonnen, der de utbreda en ögonblicklig oreda.
När dessa tusende omsider hafva lägrat sig och kommit till
lugn, dels stående, dels liggande kring tältet, så råder ändå
bland dem en oafbruten, liflig rörelse; ty renen kan nog vara
stilla då den ligger, men icke då den står.
I midten bland djuren gingo Per Banners båda söner med
rensnarorna, följda af systrarne som höllo tömmarne i
händerna. Då de få renar, hvilka jag behöfde, voro fångade,
förspändes de, ty Per Banners hustru, likasom hans båda söner,
ville ej afveta någon bön eller gudstjenst i deras tält. Per sjelf
var en gudfruktig, fromsint och rättskaffens man, som ogillade
sin hustrus och sina söners beteende; men ban hade ej
tillräcklig kraft att hålla dem i tukt. Hustrun var snål och
ogudaktig, sönerna vilda ocli oregerliga. Efter några års förlopp
Reta i Finmarken. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
