Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127-
följande kommendanten, hvilken likaledes hade gifvit ett
penningbidrag till anskaffandet af en ny båt. Äfven här fann jag
öfverallt renlighet, förenad med välstånd. Min värd hade
under loppet af ett par år köpt ej mindre än 1vog smör, och
var rätt förnäm; det oaktadt var ban öfvermåttan fromsint
och godlynt. Han betalade en vaccinatör och höll en finsk
skollärare från Utsjok för sina barn. Han hade haft den
stora och sällsynta lyckan att kunna tillbringa 10 vintrar efter
hvarandra på nästan ett och samma ställe, och således på ett
högst ovanligt sätt varit skonad för vargarne. Under detta
mitt kringflackande råkade jag på tre flyttande renbyar. Om
man äfven förut sett dylika flyttningar, så åser man dem dock
alltid med intresse. Jag hörde här omtalas en ömklig död,
som en ung lapp hade fått för några år sedan. Han skulle
hemta en hel hop renar och fästade tömmafrie omkring sig;
djuren blefvo plötsligt skrämda och satte åstad i olika
rigtningar, hvarvid han sönderslets.
Thorsdagen den 3 December vände jag åter till Polmak.
Nedfarten från ijellet var brant och lång och fjellet högt; jag
svindlade vid att se ner i djupet, der Polmak låg. Utför en
sådan höjd hade jag ännu ej kört, ej heller sett någon köra.
"Du har ju ej en gång en reservren med dig", sade jag till
föraren. "Du behöfver ingen", var hans lugna svar. "Så
måtte då Gud sända mig sina englar till hjelp, på det jag
måtte komma utför med helbregda lemmar!" sade jag inom
mig sjelf, och tillade: "Nå, må det clå i Herrans namn gå!"
Lappen framtog nu tre tömmar, den ena lindade han om min
pulk, den andra om sin egen och den tredje om kjärristen,
hvarest sakerna lågo. Jag hade ej förr sett detta medel att
förminska pulkens alltför stora slingrande. "Du skall köra
först, sätt dig nu ordentligt i pulken!" sade lian. Jag gjorde
som han sade. "Kör nu!" ropade han. I full tillit på lappens
företagna anordningar och i glad förväntan om en lycklig
nedfart, gaf jag min ren ett hurtigt rapp med tömmen. Nu bar
det af i flygande och svindlande galopp utför och utöfver
fjel-lets branta och brådstupande sida. Erfaren och bekant med
renens ofta plötsliga och oförmodade tvärstannande och
sidosprång, var det mig möjligt att styra pulken och hålla den på
rak köl, så att den ej stjelpte och kastade mig utför en eller
annan brådstupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
