Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183-
för ofta våta, frusna och trötta efter rodden; en eller två
supar är då mången gång tillräckligt att berusa dem. — Hvad
lappen vidkommer, så lägger ban sig oftast att hvila på den
första och bästa plats han råkar på, ocb det oaktadt ban är
alldeles nykter. På flera ställen i Finmarken hafva lapparne
alldeles afskaffat och upphört med bränvinssupandet, och till
och med uppfordrat öfverheten om bistånd att blifva befriade
från bränvinshandlare, hvilket min dagbok rätt snart skall visa.
Derjemte hafva nykterhetsföreningar bildat sig. Jag vill med
detsamma här anföra en skrifvelse från kandidaten och
stipendiaten Friis, som ban under sin resa 1861 insände:
"Jag får derjemte än ytterligare fästa uppmärksamheten
på tillståndet bland lapparne för närvarande. Äfven sjö-lapparne
ända ner till Ofoten äro i allmänhet väckta till erkännande af
det sorgliga i ett förut i bränvinets laster fördt lif. Derför ser
man så ofta ett sorgset och tröstlöst uttryck i deras ansigten,
förorsakadt af medvetandet om ett dåligt fördt lefnadssätt.
Minnet af det förflutna hvilar ännu öfver dem som en tung
börda. Derför dessa utrop och denna klagan, som man
förundrar sig öfver, intill dess evangelii rena ord blir dem
tillräckligt tydliggjordt. Ofta då jag varit i en gamme så länge,
att invånarne märkte, det jag förstod så mycket af
språket, att vi ogenerade kunde tala med hvarandra, voro de
förvånade och missnöjda öfver att jag kunde vilja sysselsätta mig
med så föga vigtiga ting, som nedskrifvandet af berättelser och
äfventyr, i det de kände, att den, som var deras språk mäktig,
kunde sysselsätta sig med något långt vigtigare, likasom det
var mig sjelf obehagligt, att ej alltid kunna använda tiden på
ämnen, som tillfredsställde deras oupphörliga önskningar efter
vägledning och upplysning om det ena och det andra. De
hafva visserligen prester, skollärare och norska böcker, men i
alla fall är det ett olyckligt folk, som lefver under olyckliga
förhållanden. Norsk predikan förstå de ej så mycket, att de
hafva den rätta nyttan deraf, ty för att tillfredsställa eller
lugna den hos lappen, på grund af hans afsöndrade lif,
oftast tungsinnade religiösa känsla, är hans eget språk dels
nödvändigt, dels ändamålsenligast. Endast derigenom är ett
bättre lif väckt hos fjell-lappen och från honom meddeladt åt
sjölappen. Jag är öfvertygad, att ingen prest, till ocli med söder
om Tromsö, i hvars pastorat en större lappbefolkning finnes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
