Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1Ö4
ocli hållet genomvåt måste hon fortsätta resan, utan att kunna
erhålla torra kläder; äfven liär hjelpte oss en högre makt, då
vädret såväl denna som också den följande dagen var särdeles
mildt. Hade vi haft samma köld och blåst som vi fingo den
tredje resdagen, så hade hon frusit ihjäl. Kläderna hade
emellertid torkat på kroppen, förnämligast framför elden om
aftonen i gammerna, så att kölden ocli blåsten ej vidare hade
några följder. Tredje dagen på aftonen den 10 Februari
kommo vi till Kautokeino.
Eftersom socknens kyrkosångare och skollärare var en
hederlig och god man, hvilken med det största intresse
omfattade det nybildade skriftspråket, var följaktligen liär ingen
förutfattad fördom mot detsamma såsom i Karasjok, der
skolläraren ej brytt sig om att göra sig bekant med böckerna.
Som kyrkan här ligger på en hög backe och långt från
bo-ningarne, kunde ingen aftonsång eller aftonbön hållas i
kyrkan; så många som kunde få plats samlade sig derför i
prest-byggningen. Under loppet af vintern kommo ständigt fullvuxna
menniskor till mig för att be mig förhöra dem i innan- och
utanläsning af de stycken de hade lärt.
En stor stege var upprest mot prestbyggningen; denna
stege äfvensom taket voro ej allenast de sedvanliga
tummelplatserna för skolungdomen under fristunderna, utan man satte
sig också här, då vädret så tillät, för att läsa på sina lexor,
och då var det alltid en kapplöpning om hvem som först skulle
komma upp på stegen och taket för att kunna få plats rakt
öfver hufvudet på presten, der ban vistades och arbetade i
rummet inunder; under skämt och skratt yttrades då: "Lär
man sig ej sina lexor här, så lär man dem ingenstädes i hela
verlden."
Framgafveln af prestgården låg mot norr; på denna sida
hopade snön upp sig till lika höjd med taket; det var mitt
arbete att skotta bort snön, ocli då det ideligen snöade, hade
jag äfven jemnt arbete under den dertill bestämda tiden af
dagen så länge jag uppehöll mig i Kautokeino. Länsmannen
och några män hade en gäng med synbar förnöjelse åsett huru
jag bortskottade snön; de sade då bland annat till mig: "Att,
din hustru två à tre gånger i veckan låter skura golfvet, visar
att prestens hustru vill hafva det trefligt här. Det är roligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
