Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204-
hvilket årtal tillika med byggmästarens namn står uthugget på
kyrkodörren. Ännu tidigare måste här hafva existerat en
kyrka, emedan man för flera årtionden tillbaka i det föregående
århundradet finner svenska prester tillsatta här. Som presterna
vid denna tid lära bott i Masi, hvilket ligger mycket närmare
Alten, synes det, att den äldre kyrkan måste ’sökas der; dock
äro de ruiner, som ännu stå der, lemningar af det år 1721
genom norrmännen uppförda kapellet.
Såväl Karasjok som Kautokeino äro gränsplatser.
Karasjok gränsar ej allenast till Östra Finmarken, utan
omedelbart till den rysk-lappska kyrksocknen Utsjok, med hvilken den
drifver gemensamt laxfiske i Tana-elfven. Kautokeino gränsar
till svenska kyrksocknen Karasuando samt till rysk-lappska
kyrksocknen Muonioniska. Kautokeinos betydenhet som
gränsplats ökas genom den ganska stora handel och annan
förbindelse mellan Sverige och Ryssland, som härifrån och
härigenom eger rum. Det heter derför på lappska guovdogåjdno,
som betyder: (liggande) midt i vägen (handelsvägen,
stråkvägen).
Under mitt vistande i Kautokeino inträffade thingstiden.
Vi voro alla en afton samlade, då ett brudpar med det
sedvanliga följet trädde in i stugan och begärde lysning. Som
trängseln blef ovanligt stor och de bakersta stego upp på
bänkar, stolar och kistor för att se, kunde vi förmoda att bruden
måtte haft flera friare, hvilket också var förhållandet. I det
jag skulle inskrifva brudparets namn, framträdde en ung lapp;
stum gaf brudgummen bruden en halsduk, som hon öfverräckte
åt den framträdande; stum mottog han densamma, gjorde en
bugning och trädde tillbaka; likaså skedde med en annan och
en tredje; under allt detta herrskade en fullkomlig tystnad och
stillhet. Efter att hafva mottagit halsduken, sade den tredje
friaren, att han visserligen ej kunde åberopa något bindande
löfte, men att hon hade yttrat något som lät likt ett "kanske";
ban vädjade nu till bruden, att hon ville erkänna sanningen
häraf, och som erkännande eller vittnesbörd, att han talat
sanning, skulle det betalas 1 Spdr. Den lycklige friaren, nemligen
den utvalde brudgummen, fann detta vara i sin ordning. Men
då här ej var talan om någon ersättning, utan endast om ett
ömsesidigt vittnesbörd, att det omnämnda förhållandet egt rum,
så ville han öfverlemna åt presten en half Specie, som denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
