Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isynnerhet med afseende på dessa, som biskopen hade önskat
min fjerde resa till Finmarken.
Efter min ankomst till Finmarken hade jag mottagit en
skrifvelse från biskop Juel, i hvilken han omtalar en förvillande
och oroväckande rigtning, som religiösa rörelser hade börjat
taga i Kautokeino. Ett obestämdt rykte hade äfven börjat
utbreda sig i Östra Finmarken om oordningar i Kautokeino, och
i följd häraf började jag inom mig blifva tvifvelaktig och
orolig. En enda frostnatt var nu tillräcklig att hindra farten på
Tana, och ingen annan väg fanns till Kautokeino, ty vid
September månads utgång upphörde all båtfart på elfven. En stark
motvind hindrade afresan från Mortensnäs till Vadsö. I min
oro och ovisshet, hvad som var att göra i anledning af
oroligheterna i Kautokeino, gick jag fram och åter på stranden.
Jag visste att, om jag äfven mot all förväntan skulle komma
fram på Tanaelfven till Karasjok, så förestod mig dock en flera
dagars fotresa på vägen till Kautokeino, en vandring, som på
denna tid af året och med sådant väglag skulle öfverstiga mina
krafter. Emellertid skulle min oro och ovisshet ej blifva af
lång varaktighet. "Sjöposten från Tromsö är kommen!"
ropades till mig ner på stranden. Då jag kom upp i byggningen,
hade åter en skrifvelse från biskopen kommit, hvaraf syntes
att förvillelsen i Kautokeino var ännu större, än ryktet i Östra
Finmarken hade berättat. Biskopen lade mig saken på hjertat
och uttalade det önskvärda i, att jag, ifall det på något sätt
vore möjligt, redan i slutet af Oktober skulle anträda resan
till Kautokeino. Jag bestämde mig i ögonblicket för att våga
resan. Jag var ju kallad af Gud genom biskopen, som hade
lagt mig saken på hjertat! Vinden, som var emot ut till Vadsö,
föll in i Varangerfjorden. Hurtigt förde vinden prosten och
mig tillbaka till Varangerbunden, och redan den följande
dagen gick jag i sällskap med prosten och länsmannen öfver
Varangerfj ell et tillbaka till Seida. På hälften af fjellet skulle
prosten återvända till Nässeby; vi gjorde således halt. I
anledning af den förestående skilsmessan ville länsmannen äfven
denna gång traktera med kaffe, änskönt inga fruntimmer nu
voro med. Äfven lapparne lade sina bördor ifrån sig och togo
fram provianten. Biland de skjutsande lapparne var en qvinna.
Jag hade gått mig varm och tog derför på mig en öfverrock
medan vi hvilade; i detsamma hon såg mig påtaga öfverrocken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
