Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240-
utropade hon: "NA, det måste jag dock säga, du är varm och
svettig, och ändå tager du flera kläder på dig!" och hon
skrattade nu så hjertligt öfver min enfald, att jag måste
skratta med, ehuru skrattet gällde mig sjelf. Hon var enka
och hade en döfstum son, som föröfrigt såg bra ut, var stor
och stark och bar sin packning med lätthet, men hade ett
mycket häftigt lynne. Det var den enda döfstumme jag råkat
bland lapparne eller hört omtalas. När vi skulle fortsätta
vandringen, tog jag åter öfverrocken af mig, och nu syntes
det, som om lappqvinnan hade fått ett bättre begrepp om mitt
förstånd. Från Seida fick jag genast båtskjuts till Polmak,
hvarest jag ankom sent på aftonen. Som det den tiden på
året ej kunde vara fråga om någon skjutsanmälan, utlofvade
jag tredubbel skjutslega ocli ersättning för möjlig förlust af
båten, ifall deri skulle gå förlorad. Fredagen den 10 Oktober
satt jag mig i båten. Vintern började nu anmäla sin
förestående ankomst; det blef kallare, och is visade sig på elfven. Några
betydligare fall finnas ej mellan Polmak och Karasjok;
endast på ett ställe vid en fors måste jag stiga ur och sakerna
bäras, för att derigenom lätta båten och hindra honom att
fyllas med vatten och sjunka. Öfver nätterna fick jag husruin
hos en eller annan af lapparne som bodde längs utmed elfven.
Efter det vi måndagsförmiddagen hade lagt i land, på det
rod-darne skulle kunna pusta ut några ögonblick, och dessa redan
voro på vägen upp i land, föll jag, då jag ämnade följa dem,
baklänges öfver båtkanten med hufvudet och öfre delen af
kroppen i vattnet, medan fötterna hängde qvar i båten.
Elf-båtarne äro, som jag redan anfört, mycket låga, så att
båtsidorna endast ligga två à tre tum öfver vattenytan. Båda
roddarne skyndade genast till min hjelp, eftersom jag ej var i
stånd att få fötterna loss, ej heller kunde ropa på deras hjelp,
då mitt hufvud låg under vattnet. Plaskandet i vattnet, som
mitt fall förorsakade, kom dem att se sig om, oaktadt de redan
hade börjat aflägsna sig från stranden. Jag var lycklig nog
att ej stöta ryggen mot båtkanten eller hufvudet mot någon
sten, och fick derigenom allt större förtröstan och tillit på
Guds hjelp och bistånd för sina förvillade barn, så att jag ej
hade velat undvara detta fall, oaktadt jag ej förrän den
följande dagen i Karasjok fick torra kläder på mig och kände
mig åter varm i kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
