Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såväl han som stiftsamt,mannen redan hade bestämt sig för att
inträffa i Kautokeino den 28 Januari. Onsdagen den 21 var
deras afresa från Tromsö bestämd, för att med båt resa du
7 sjömilen till Lyngen, hvarifrån resan fram till Kautokeino
skulle ske landvägen med renar. Men i detsamma de skulle
lemna Tromsö, uppstod plötsligt en stark storm med motvind,
som rasade i 15 dagar, stundom med orkanlik våldsamhet;
under denna tid hade vi inga underrättelser hvarken om eller
från dem. — Det blef nu ett allmänt jublande bland de
"andlige", hvilka förklarade biskopens och stiftsamtmannens
ute-blifvande som ett afgörande bevis på, att båda dessa
oomvända öfverheter, hvilka fördristat sig att vilja dömma
"andlige", voro till straff derför drunknade och lefvande farna ned
till helvetet.
Då man på trettondedagen icke ville företaga sig något,
inbjöd jag de närvarande att samla sig i prestgården, och
talade öfver 1 Kor. 15: 43—54, bevisande, att ej förr än i en
annan verld kan det blifva fråga om förklarad och
förherrli-gad lekamen, och satte detta i öfverensstämmelse med hvad Nya
Testamentet på flera ställen och hvad våra läroböcker afhandla
om denna sak. Man hörde på med uppmärksamhet och
tystnad; de värsta orostiftarne voro frånvarande. Jag fick dem
till att lofva, det de ej skulle störa aftonens frid genom att
springa omkring och ropa omvändelse. Det skulle sannolikt
blifva alltför tröttande att omtala alla enskildheter under
denna upprörda tid, men några skola dock framdeles
vidröras. En lördagsafton sutto som vanligt flera inne hos mig,
dock denna gång endast dessa högmodiga och fürdömmande
"andlige"; häftigt öppnades dörren, och tvä unga menniskor,
en karl och en flicka, trädde in. Den barnsligaste och
lyckligaste glädje lyste från bådas ansigten: han förde ordet. "Jag
är Guds barn!" ljöd det jublande från hans läppar. Hvilken
motsats utgjorde dessa två unga menniskors åsyn vid
jemförelsen med dessa dystra, högmodiga "andlige". "Ja, jag är ett
Guds barn, kan du tro det, fader prest?" sade ynglingen och
nalkades mig. Jag såg på honom och svarade: "ja, jag är
böjd för att tro det". "Hon är också ett Guds barn, kan du
tro det, prest?" sade han och pekade på flickan. Jag såg henne
i ansigtet och sade: "Ja, jag tror det också om henne". Han
började ater med sina glada utgjutelser, under det han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
