Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268-
fram och åter de par steg som platsen tillät. "Jag är helig,
och hon är också helig, kan du tro det, prest?" Jag måste le,
då jag sade: "Vänta litet! Låt oss först tala litet närmare
med hvarandra härom." Voro de nu verkligen Guds barn, och
för sådana hade jag ju redan antagit dem, så voro de ju i
följd af Skriftens utsago: Guds älsklige, helige. "Du meddelar
ju i morgon syndaförlåtelsen ocli sakramentet?" började han
ånyo, gående fram och åter så långt rummet tillät; han talade
nu med en blid, stilla och from glädje om den saliga och
saliggörande föreningen med Christus i sakramentet. "Vill du
gifva oss syndaförlåtelsen och sakramentet?" frågade han.
"Men, barn!" svarade jag, "I säden ju, att I voren heliga, hvad
viljen I då med syndaförlåtelsen och sakramentet?" "Nej, nej
icke på detta sätt!" svarade han, "vi vilja blifva det, vi vilja blifva
det i sakramentet", och åter gick ban ett par steg fram och
tillbaka, stannade derefter framför mig och frågade enträget,
bedjande: "Vill du gifva oss syndaförlåtelsen och sakramentet?"
"Ja, jag vill", svarade jag, "och sedan vill jag vidare förhöra
er." Ett djupt allvar hade redan uttalat sig både i deras orcl
och hållning. "Kommen båda till aftonbönen och sedan till
mig i morgon bittida", sade jag, "och gören eder väl beredda
till i morgon." "Ja, vi skola bereda oss", svarade båda med
djup känsla, och de båda älskvärda barnen voro tillika med
flera andra närvarande vid förhöret ocli sedan i kyrkan.
Under utrop af förbittring och förakt hade de närvarande
"andlige" åhört detta samtal och sade: "Sådana oandlige
antar du, och oss "andlige" icke!" "Ja, sådana antager ej
allenast jag, utan också Gucl", var mitt svar.
En söndagsafton hade jag mottagit en tung
syndabekännelse af en ung qvinna, men också intyget om hennes djupa
ånger och beviset om hennes omvändelse. Jag hade tröstat
henne och lofvat henne nåden och syndernas förlåtelse. Knappt
hade hon lemnat rummet, förrän dörren häftigt öppnades af
en ung lapp med ett ansigte, så att jag genast utropade:
"Gudskelof! här är i alla fall ingen tung syndabekännelse!" Glädje
och tillfredsställelse lyste ur hans ansigte; han var en verklig
martyr. Hans husbonde hade ryckt mina böcker ifrån honom,
hade piskat och misshandlat honom och lofvat honom allt, ifall
ban ville öfvergå till deras tro. Han hade blifvit skickad i ett
angeläget ärende till kyrkoplatsen med den strängaste till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
