Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Nutida sjömansvård och diasporaverksamhet - 1. Kravet på religionsvård bland sjömän - Sjömansvårdens upprinnelse - Evangeliska Fosterlandsstiftelsens sjömansvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den man, som kallats den »nordiska sjömansmissionens fader»,
och som satte in hela sin själ på att väcka upp intresse för det
verket i eget land och i Sverige, var norske prästen Storjohann.
Under en studieresa till Skottland från år 1863 kom han i
hamnstaden Leith i beröring med norska sjömän och började hålla
andaktsstunder för dem. Erfarenheterna från denna första
verksamhet klargjorde för honom sjömännens stora behov av andlig hjälp
och ledning, och den tanken blev levande i hans själ: De måste
få sina egna präster!
Följande år fick han av Svenska kyrkan i London ett bidrag
av £ 25 (450 kr.) för predikoverksamhet bland sjömän i Leith
och Glasgow. Efter denna försöksverksamhet återvände han till
Norge och lyckades där den 31 augusti 1864 bilda en förening för
Guds ords förkunnelse bland sjömän. Den sammanslutning, som
antog sig denna välsignelserika gärning fick namnet: »Föreningen
til evangeliets forkyndelse for skandinaviske sjömænd i
fremmende havner». Under mer än 50 år har samma förening med
stor framgång arbetat bland norska och andra nordiska sjömän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
