Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå vinkade könungen med handen och befallde, att alla skulle lämna honom, med undantag af
Yoga. Och då alla hade gått, sade han till negrinnan:
»Hvar äro mina barn? Jag har undrat på, att de ej skyndat mig till mötes. Äro de sjuka?»
»Nej,» sade Yoga, »men de äro instängda i fängelse». Och hon berättade för den förvånade konungen,
hurusom drottningen i många dagar stängt in sina styfbarn till straff för att de utan lof varit ute. När nu
konungen sade, att han Strax ville gå till dem, berättade Yoga ytterligare, hurusom det i själfva verket icke
var prinsen och prinsessan, som sutto i fängelset, utan att dessa voro långt borta i främmande land, i röfvarehänder.
När konungen hört hela berättelsen, befallde han, att de främmande barnen strax skulle föras trll honom.
Och Yoga gick att hämta Per och Brita, och dessa trädde helt förlägna och förskräckta inför den
mäktige konungen. Men konungen talade vänligt till dem, och då den första blygheten gått öfver, svarade Per
så klokt och förståndigt på konungens frågor, att denne tyckte riktigt om honom. Och Brita klappade han
på hufvudet och sade, att han såg hon var en snäll flicka.
Och så gaf konungen befallning om, att man strax skulle utrusta ett skepp, som han fått af den goda
fé, som varit hans första drottnings vän; detta skepp seglade mycket snabbare än andra fartyg. Det skulle
nu segla till Östersjön och till Tjust härad, och ombord skulle, utom Per och Brita, medfölja en afdelning
af konungens lif vakt tillika med dess. anförare; dessa skulle befria prinsen och prinsessan från röfvarna och
föra dem hem till deras fader. Yoga skulle också få följa med på skeppet; hon bad så mycket därom. Själf
kunde konungen icke följa med, ty det gick icke an, att ban nu på en så lång tid vore borta från sitt land.
Innan skeppet afseglade, lemnade, konungen åt Per en pung, fylld med guldmynt. »Detta är åt dig
och Brita,» sade han. »När ni komma tillbaka till ert land, så kunna ni för dessa penningar köpa er en’
gård att bo på, så behöfva ni ej mera tjäna hos andra.»
Ooh Per bockade, och Brita neg, och de tackade honom båda så glada.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
