- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
22

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brita började nu att med tungan härma en ekorres smackande läte. Detta var något, som Brita gjorde
mycket bra och som hon ofta narrat ekorrarna själfva med.

Zendeli tvärstannade, när hon hörde detta ljud, hon såg sig omkring, medan ett litet leende flög öfver
hennes bruna ansikte.

Äter hördes smackandet inifrån skogssnåret.

Då satte Zendeli ned ämbaret och gick hastigt ditåt, spejande omkring sig för att upptäcka ekorren.

När hon nu kommit tätt intill busksnåret, sträckte Brita ut sin hand och drog henne sakta i kjolen.
Och i nästa ögonblick hade Zendeli fått syn på sina vänner, hvilka lade fingret på munnen för att mana
till försiktighet. Zendeli kastade sig ned bredvid dem i den mjuka mossan, och där omfamnade barnen
glada hvarandra och berättade hviskande för hvaranu allt hvad de upplefvat.

Men Zendeli tordes ej stanna borta länge för att ej röfvarne skulle ana oråd. Man måste därför i en
hast göra upp en plan om huru prinsen och prinsessan skulle kunna befrias.

»Kunna ni inte smj’ga er ut om natten, medan röfvarna sofva», föreslog Per. »Då kunde vi och
soldaterna vänta er härutanför.»

»Nej det går inte», sade Zendeli, »ty hvar kväll välta röfvarna en stor sten framför hålans ingång,
och den är så tung. att vi omöjligt kunna rulla bort den.»

»Då blir det väl bäst», sade Per, »att ni båda två i natt hålla er beredda tätt bakom stenen. Så smyga
vi oss hit med soldaterna, och i samma ögonblick, som de rycka undan stenen från ingången, springa ni
ut till oss. Och så äro ni i säkerhet, innan röfvarna hunnit göra er något ondt!»

Ja, det tyckte prinsessan var en bra plan. Och så tog hon ett hastigt farväl och skyndade tillbaka
till hålan med sitt ämbar, sedan hon fyllt det med vatten. Och Per och Brita begåfvo sig ner till stranden
och rodde åter ut till skeppet.

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free