Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet inte,» sade Nippe Napp.
»Jag hoppas där blir mycket mat,» sade Mulle med eftertryck.
Bytomteu kom ihåg hvilken hejdlös aptit de små trollbj^tingarna plägade utveckla, och han kände sig
något orolig för att de möjligen skulle ge den nykomna féen ett dåligt begrepp om sällskapsvettet i trakten.
Han ansåg det därför lämpligt att ge dem en liten försiktig vink.
»Jag tror, att utländingar i allmänhet inte äro vana vid att man äter mycket,» sade han.
Vid dessa ord fingo Mille och Mulle ett helt dystert uttryck i sina tjocka anleten.
»Hör nu, farbror,» sade Lillfager, »hvarför kallas féen Rhododendriana för fé och inte för älfva, som
vi? Hon bor ju också i en blomma. Ar det för att hon är utländska, som hon kallas så?»
»Inte bara för det,» sade Nippe Napp. »Hon kan också många märkvärdiga konster, som ingen här
kan; det har jag hört Trippe Tå, slottstomten, tala om. Det är underbara saker, som han berättat om henne».
De små älfvorna blefvo nu grufligt nyfikna på att få se den omtalade féen Rhododendriana och voro
helt glada, när de hunno fram till parkgrinden. Just som de stodo där, hörde de ett sus uppöfver sina
hufvuden; de sågo upp och fingo se älfvan Akleja, som åkte förbi. Älf van Akleja är en af de få älfvor,
som ha eget ekipage: hon har en liten vagn, dragen af två dufvor. Nu nickade hon gladt åt Rosalill och
Lillfager, medan hon körde förbi dem, öfver parkmuren.
Parkgrinden var stängd, men det var ju en smal sak för de små älfvorna att krypa emellan
gallerstängerna, och Nippe Napp kunde, förstås, konsten att göra sig så smal som han ville. Men Mille och Mulle
hade alltid varit lata och tröga, när det gällt att lära sig något, och därför stakade de sig ofta på de allra
vanligaste och enklaste trollkonster. Sålunda kommo de nu ej heller ihåg huru de skulle göra för att bli
smalare, utan de måste med stort besvär söka krafla sig igenom sådana de voro. De fastnade med sina
otympliga kroppar mellan gallerstängerna och pustade och stånkade och stönade alldeles förfärligt, innan de
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
