- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
40

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, inte vet jag», sade Trippe Tå. »Jag tycker han har det så bra på alla sätt. Men människorna
äro ena underliga kurrar. Hvem kan förstå sig på dem?»

»Ni borde ändå känna dem ganska väl, Trippe Tå», sade féen Rhodiana. »Ni har ju vistats sålänge
ibland dem och sett släkten komma och släkten gå däruppe i det gamla slottet.»

»Håhå jaja, ja nog har jag det», sade Trippe Tå. »Men underliga äro de. Ha de inte sorger, så
skaffa de sig. Den här är ju poet till på köpet.»

»Blir man ledsen af det?» frågade Lillfager.

»Inte alla», sade Trippe Tå. »Men somliga måtte bli det.»

»Hur är det, Trippe Tå, skrifver ni inte själf vers?» frågade féen Rhodiana.

»Ahjo», sade Trippe Tå och smålog, »det är väl inte så utan. Jag ska säga, då man bott -länge
i ett hus, där vers så att säga ligger i släkten, och då man hört unga herrar gå och promenera uppe i sina
rum om kvällarna och skrifva vers och sett små fröknar klåttra hela album fulla med poesi — då får man
till slut nästan rimmen i blodet på sig.»

»Skulle ni inte kunna läsa upp några af era verser nu?» frågade Lillfager blygt. »Det vore så roligt.*

»Ahjo, det skulle väl kunna gå för sig», sade Trippe Tå; han lät inte alls svårbedrl.

»Söta Lillfager», sade féen Rhodiana, »gå och säg åt dem, som dansa, att de hålla upp en stund, så
få vi höra vers af Trippe Tå. Och ser du några ströfva omkring, så ropa hit dem också.»

Lillfager gjorde som hon var ombedd. Hon råkade därvid på Mille och Mulle, hvilka drefvo omkring
och sågo helt bekymrade ut.

»Har du sett till någon mat?» frågade de dystert.

»Neej,» sade Lillfager. [-lon skulle gärna velat ge dem någon tröst, eftersom de sågo så ledsna ut,
men hon visste ingenting om saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free