- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
43

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Mille och Mulle
de sofva här så tryggt!
Om man väcka dem skulle,
det vore riktigt styggt!

Mulle och Mille,
de sofva här så godt!
Om man väcka dem ville,
det vore just ett brott!»


Därpå brusto de alla ut i ett högt skratt, så att Mille och Mulle vaknade upp och gnuggade sig i ögonen.

»Nu måste vi också taga farväl,» sade Nippe Napp. »Det är verkligen tid på det.»

»Jag följer med ett stycke på väg,» sade féen Rhodiana. »Det är en sådan vacker morgon.»

Ty det var redan morgon; solen höll på att gå upp, och man hörde lärkan sjunga högt öfver de
dagg-glittrande rågfälten.

Trippe Tå följde också med. Han visade för gästerna ett hål i parkmuren, där de kunde krypa igenom,
så att Mille och Mulle nu ej behöfde göra sådana ansträngningar, som då de skulle in.

Då sällskapet kom till den klyfta, som ledde in till bergatrollets boning, funno de där utanför en liten
lyktgubbe, som satt och halfsof, uppkrupen på en stor brun kosvamp. Han förklarade med gnatig stämma, att
han blifvit utskickad af Milles och Mulles mamma för att vänta på dem och lysa dem igenom klyftan, där
det alltid var mörkt. »Och här har jag suttit och väntat i flere timmar,» sade han.

Mille och Mulle togo nu farväl och larfvade af inåt klyftan, åtföljda af lyktgubben, hvilken hela tiden
gick och gnatade på dem.

Det återstående sällskapet fortsatte sin väg. Ett litet stycke ifrån klyftan gingo de förbi en liten grå
torpstuga. Då hejdade Lillfager de andra.

»Är det inte någon, som gråter därinne?» sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:51 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free