Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solöga och hennes grannar.
^rere vid åbrädden, mellan de höga vass-stråna, bor den lilla älfvan Solöga; hon bor i den blomma,
■J \ som af människorna än kallas ranunkel, än benämnes med den lilla älfvahs namn. Under
soliga sommardagar sitter den lilla Solöga och gungar ytterst på sin buktande blomstjälk och ser ut öfver
ån, hvars bruna, långsamt rinnande vatten glimmar nedanför henne. Nere i ån bor hennes vän
Hvit-kind, en liten älfva med fina, bleka kinder och drömmande ögon, hennes bostad är en hvit näckros’ kalk.
Hvitkind sitter på kanten af sin blomma och doppar de små fötterna i vattnet; hon blickar, med ansiktet
stödt i händerna, ned i det dunkelbruna djup, ur hvilket hennes blomma stigit upp. Endast sällan lyfter
hon sin blick, och då Solöga ropar till henne något gladt infall, svarar hon ibland helt tankspridt
och frånvarande.
På åns yta simma de stora blanka gröna näckbladen. Öfver vattnet och öfver näckbladen springa
beskäftigt de långbenta insekter, som kallas skräddare, och mellan de bugande vass-stråna flyga granna sländor
med skimrande vingar. I ån bo två små vättar, som heta Vattuman och Vattuvän; de äro kusiner
till Näcken, men äro af ett mycket gladare humör än han. De bruka, klädda i spetsiga gröna lufvor,
muntert hoppa omkring på näckbladen med långa skutt. Med skräddarna lefva de i ett ständigt krig; de kunna
icke för sitt lif tåla dessa långskrangliga varelser. Så snart de få se en sådan insekt uppe på ett näckblad,
störta de dit och drifva förbittrade bort honom. Men annars äro de vänliga och muntra.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
