Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ilar Sven på strandens branta, stupande hällar fram till klippan och lyckas att, krypande
på händer och fötter, komma på andra sidan däraf. Men den underbara flottan ser han ej — den
är försvunnen. Ej ett segel skönjes, hvarken utmed stranden eller ute pä hafvet.
Vid denna tid pä aftonen är det, som töckenskyarna, hvilka dölja bergets spets, pläga dela sig
och låta det flammande slottet skimra fram. Dä nu Sven vänder sin blick uppåt, ser ban slottet
med sin skinonde, vidöppna port. Och se — nu står där någon i det klara ljusskenet: där står féen
Silfverklar i porten till sin borg, och vid hennes sida stär en hvit hjort med gyllene horn.
De klippbranter, som skilja Sven ifrån det underbara slottet, tyckas omöjliga att beträda för
människofot, så rakt stupa de ned emot hafvet. Men glömmande faran, full af längtande ifver,
begynner Sven klättra uppför dem. Och röster af osynliga sjunga »mod» i hans öron, och osynliga
händer stöda honom, så att hans fot ej slinter.
Han hinner bergets spets, han står vid porten af det skinande slottet.
Emot honom träder féen Silfverklar, hon talar till honom med djup och underbart klingande
stämma.
»Välkommen till min borg, välkommen du, som jag länge väntat! Jag visste, att du skulle
komma till sist, ty du hade valt den rätta vägen.»
Sven är ännu full af undran, af förvirring öfver att så oväntadt hafva vunnit sina drömmars
mål. Han börjar göra henne frågor.
»Hvar kom du ifrån», spörjer han, »när du kom seglande öfver hafvet?»
Men föen Silfverklar ler. »Spörj mig icke därom», säger hon. »En gång skall jag säga dig
det, men icke nu.»
Och hon drager honom med sig in i sina skinande salar, där golfven äro af hvit alabaster och
I Hvitavall. II. 17 J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
