- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
26

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kusiner, Kolmårdsjättens döttrar, och jag tycker det nu kunde vara tid på, att ni ordentligt
trolofvade er med dem.»

De båda trollynglingarna sågo något missbelåtna ut. De hade för några år sedan sett sina
kusiner, Dutta och Datta, som halfvuxna flickor, och de båda jättemörna hade då icke förefallit dem
intagande.

»Jag tycker just inte det är skäl», sade Mustani Mej, »att jag går och lorlofvar mig, innan
jag begifver mig ut i stora världen. Det kan ju mycket väl hända, att någon skön och rik
prinsessa blir kär i mig, och då vore det ju harmligt, om jag på förhand skulle vara bunden.»

»Alldeles detsamma har jag tänkt», sade Furlum-Fej.

Och då deras far erkände det berättigade i detta skäl, fingo de två bröderna tillstånd att
genast begifva sig söderut för att så fort som möjligt komma ut i stora vida världen. Mumeli Muk
gaf sina söner åtskilliga goda råd; dessutom öfverlämnade ban till dem hvar sin med guld fyllda
pung samt en god matsäck och skickade så af dem.

Det var i en solig morgonstund, som Mustani Mej och Furlum Fej begåfvo sig af. De tittade
sig belåtna omkring, där de lunkade vägen fram, samt tänkte själfva, att de nog togo sig utmärkt
bra ut. Båda hade de breda ryggar och krokiga ben — såsom alla troll böra hafva. Mustani Mej
hade det högra benet kortare än det vänstra; Furlum Fej däremot det vänstra kortare än det
högra; detta gjorde, att de vickade åt hvar sitt häll, när de gingo bredvid hvarandra, och det — tyckte
de själfva — borde se både ledigt och trefligt ut.

När de hade gått ett stycke framåt, kommo de till ett ställe, där vägen delade sig.

»Hvarthän ska vi nu gå, månntro?» undrade Mustani Mej.

Det var inte lätt att veta. De stannade och funderade en stund. Till sist föreslog Furlum

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free