Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Töcken grannlåt behöfva vi inte hemma i Småland», sade Jockum. »För tungt blefve det ock
att bära det hela vägen.»
Han tog blott en handfull guldmynt ur ett skrin, som stod invid väggen, och stoppade dem
innanför sin tröja.
»Det är så mycket, att jag kan köpa mig en gård hemma i Törnsfalla», sade han.
Därpå tog ban ur ett horn, fylldt med kostbara klenoder, en ring, prydd med en glimmande
sten, och satte den på Iraldas finger.
»Det andra får vara», sade han. »Nu ska vi söka oss ut.»
Det befanns, att detta icke var någon lätt sak. De små lyktgubbarna, som icke vidare brydde
sig om att sörja för upplysningen, hade skingrats åt alla håll och lämnat gångarna i fullständigt
mörker. Jockum gick trefvande framåt, följd af Iralda. Men långsamt gick det, och de vandrade
länge utan att se skymten af en utgång. Till sist tyckte de sig märka en ljusning och skyndade
glada framåt. Men till sin missräkning funno de, att de endast kommit åter till den stora salen,
där Iralda så länge suttit fången. Iralda blef så ledsen, att hon brast i gråt och vred sina händer.
I detta ögonblick glimmade det till ett ljussken — det tycktes utgå från Iraldas hand.
»Hvad var det?» utbrast Jockum.
Iralda tittade förvånad på sin hand.
De märkte nu, att skenet utgick från stenen i Iraldas ring. Ett par ögonblick därefter hade
skenet åter slocknat.
»Gnid på stenen!» sade Jockum.
Iralda lydde honom. Och så fort hon gned på stenen, begynte den åter att lvsa. Detta var en
värdefull upptäckt. Och med nytt mod började nu Jockum och Iralda att åter vandra genom de
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
