- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
81

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Stina Beck-Friis
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Fruktar du ej att vara här allena? Hör du ej vilddjuren tjuta i natten?»

Yäriba log-och skakade sakta pä hufvudet.

»Jag fruktar ej vilddjuren», sade hon. »Mig göra de intet ondt.»

Då säger Kaweh: »Har Drak-konungen tagit dina fränder, då må du följa med oss, dä är din
■plats ibland oss. Vet det, Yariba, att vi gå till strids emot Drak-konungen, vi gå att hämnas allt
det oskyldiga blod, som gjutits för hans skull».

Flickan teg en stund; sedan sade hon stilla: »Ja, jag vill gå med eder».

Och följande morgon, då Öknens Söner tågade vidare under sitt svarta banér, gick Yariba
med dem.

Vid middagstiden sökte man som vanligt hvila och svalka i skuggan af några palmer.
När Kaweh vaknat ur en kort blund, såg han till sin förundran den främmande flickan sitta med
det svarta banéret i sitt knä; hon sömmade därpå med gyllene trådar, och de gyllene trådarna tog
hon af sitt hår, hvars glans var lik de mogna sädesaxens i solen. Vid det att Kaweh nu också
såg närmare på hennes ögon, tycktes det honom, att äfven i dem var solskensglans, och det
antingen hon log eller var allvarsam. Och han förstod nu, hvarför hon ej behöfde frukta för
vilddjuren.

Ehuru Kaweh förundrade sig åt att se henne sömma på det svarta banéret med sitt gyllene
hår, sade han likväl intet till henne därom. Ej heller var det någon annan, som sporde henne
hvarför hon gjort så, när en stund därefter banéret åter vajade framför dem, och ur dess svarta natt
blänkte gyllene strimmor.

Följande dag under middagsrasten satt Yariba åter och sömmade på banéret. Och tredje
dagen likaså. Då gick Kaweh fram till henne. Hon lyfte upp banéret. Det var nu färdigt, det som

I Bvilavall. II. 8| II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 1 11:28:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free