Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fllfhonungens färä.
^\fere vid hafsstranden, i den fina sanden, ligga mångtusende snäckskal, stora oeh små, flata
A \ och underligt vridna. Människobarnen leta reda på dem i sanden och leka med dem.
Snäckorna äro tomma, säga människorna; de djur, som bott därinne, ha dött och lämnat skalen öde. Men
om du lägger till ditt öra en af dessa snäckor, skall du förnimma från dess inre ett dof! oeh
brusande dån — starkare ju större snäckan är — ett sorlande ljud, som icke upphör men susar
beständigt likt hafvets eviga, stora sång.
Också ute i hafvet finns det älfvor. Det finns sådana, som bo nere i det dunkla djupet och
tysta simma omkring bland bleka sjöliljor och sällsamt skimrande sjöstjärnor; det finns andra, som
rida pä böljornas kammar i yrande lek, som brottas och skrattande stänka skum på hvarandra
eller — när hafvet slumrar i stilla solskensglans — ligga lättjefullt vaggande på vågen.
Alla dessa älfvor kunna — likaså väl som blomsterälfvorna — konsten att bli så små som de önska.
Och då de ibland begifva sig upp på hafsstranden för att hvila, taga de första bästa snäckskal, som
står ledigt, och krypa in däri. Och därinne kunna de sedan sitta långa stunder och sakta sjunga
för sig själfva om alla de under de sett ute på det vida hafvet: om de rasande stormar, som flyga
med svepande vingar fram däröfver, om de fjärran sköna kuster, till hvilka böljorna vandra med
drömmande sång, eller om de underfulla syner, som skymta nere i de dolda djupen. Och ljudet
1 Uvitavall. II. 97 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
