Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hemma - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
— Är det du, min lilla dufva, som okvädar
officerare, he? — sade han.
Soldaten stod där blek och sökte betvinga raseriet,
som sjöd inom honom.
— Ers högvälborenhet! Det hade varit bättre om
han tappat af mig lika mycket blod som han hällde
ut brännvin .. . Brännvinet är ju det enda vi ha, ers
högvälborenhet!
Folket samlade sig omkring dem. .
-— Officern slog honom i ansiktet . .. Är sånt
tillåtet i lagen, general?
Divisionschefen låtsades ej höra. Han såg på
soldaten genom glasögonen och sade med tonvikt på hvar
stafvelse:
— Krigsrätt, till straffkompaniet — och prygel!...
För bort honom!
Generalen aflägsnade sig, i det han än egn gång
långsamt och eftertryckligt upprepade:
— Krlrigsrätt, till straffkompaniet — och prygel!
I.
På väg.
Vår eschelong afreste.
Tåget stod långt från perrongen, på ett extraspår.
Kring vagnarna trängdes soldater, musjiker,
handtverkare och kvinnor. Monopolisterna hade ej på två
veckor fått drifva sin handel, men nästan alla soldaterna
voro druckna. Genom kvinnornas utdragna
jämmertjut skuro gälla dragspelslåtar, stoj och skratt. Med
ryggen stödd mot foten af en elektrisk lykta satt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
