Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Han med sitt präktiga, godmodiga ansikte — han
hade varit deltagare i denna vidunderliga
centaurstrid! ...
— När du stack till, — frågade jag, — kände du
ingenting invärtes då?
— JJo första gången var det litet konstigt. Det
kändes otäckt att ränna piken i en lefvande människa.
Men när jag stuckit till och han föll — då vardt det
som en hetta i mig, och jag skulle ha velat sticka ner
tio till.
— Nå är du inte ledsen, att du blifvit sårad?
Skulle du inte vilja slåss mer med japanerna? —
frågade vår intendent, den tillförordnade
tsjinovniken.
— Nej nu får man tänka på att dra försorg om
barna sina ...
Och kosackens musjikansikte mörknade, ögonen
blefvo röda och fylldes af tårar.
Vid en af de följande stationerna, då eschelongen
närmast före oss afgått, förblefvo soldaterna stående vid
kommandoropet »lInstigning!»
— Stig upp, hör ni! — röt vakthafvanden barskt.
Soldaterna rörde sig ej. Några skulle ha smugit
sig upp i vagnarna, men deras kamrater höllo dem fast.
— Vi far inte längre!
Eschelongens chef och kommendanten infunno
sig. Till en början röto och väsnades de, sedan
började de fråga, hvarför soldaterna inte ville fara vidare.
Soldaterna framställde inga slags fordringar, endast
förklarade:
— Vi vill inte fara vidarel — Man förmanade
dem, talade om lydnadsplikten mot befälet. —
Soldaterna svarade: — Med befälet skall vi nog göra upp
våra affärer en gång!
Åtta arresterades. De öfriga stego upp i vagnarna,
och det bar vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
