Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Tåget rullade fram mellan vilda, dystra berg, längs
stranden af en flod. Öfver det hängde väldiga
klippstycken och lågo massor af lös småsten. Man tyckte
det blott behöfdes en hostning, för att alltsammans
skulle störta ner på tåget.
En månskensnatt åkte vi på andra sidan
Karimskajas station förbi ett ras. Tåget körde på den i hast
anlagda nya banan. Det gick sakta, liksom smygande
sig fram, liksom fruktande att törna emot de
nerhängande klippblocken, som nästan snuddade vid tåget. De
gamla vagnarna gnisslade, lokomotivet flåsade med långa
mellanrum, som om det hållit andan. Ur den snabbt
framilande floden på höger hand uppstucko nedstörtade
stenblock och grushögar.
Tre ras å rad hade här ägt rum. Hvarför tre,
hvarför inte tio, tjugo? Jag betraktade den nödtorftigt
uppsprängda vägen genom bergen, jämförde den med
järnvägarna i Schweiz, Tyrolen, Italien och fick klart
för mig, att här skulle inträffa både tio och tjugo ras.
Och jag erinrade mig de oerhörda kostnaderna för
denna primitiva bana, som tycktes anlagd af vildar.
Då jag vaknade morgonen därpå, hörde jag
utanför kupéfönstret en soldats barnsligt glada röst:
— Det är varmt!
Himlen var klar, solen brände. Rundt omkring
bredde sig den vida stäppen, det torra, gulnade gräset
vajade för den ljumma vinden. I fjärran sträckte sig
långsluttande kullar, på stäppen skymtade enstaka
ryttare, där sågos hjordar af får och tvåpuckliga kameler.
Befälhafvarns kalfaktor, baschkiren Mohamedka, ser
längtansfullt ut genom fönstret, och det breder sig ett
leende öfver det platta ansiktet.
— Hvad är det du ser på, Mohamed?
— Kameler! — svarar han glädjestrålande och
generad, uppfylld af hemlandsminnen.
Och det är varmt, varmt. Man vill inte tro, att
det har varit så kallt och dystert alla dessa dagar.
Öfverallt ljuda muntra röster, öfverallt sång...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
