Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Vi passerade lyckligt alla rasen men färdades
alltjämt lika långsamt, med lika långa uppehåll. Enligt
marschrutan skulle vi för länge sedan ha varit i
Charbin men befunno oss fortfarande på Sabajkalbanan.
Kinesiska gränsen var nu ej långt borta. I
minnet uppdök hvad vi hade läst i tidningarna om
chunchuserna, om deras djuriskt kallblodiga grymhet, om
den ohyggliga tortyr de underkastade tillfångatagna
ryssar. Öfverhufvud voro dessa chunchuser hvad som
sedan min inkallelse stått mest skräckinjagande för mig.
Det gick kalla kårar öfver ryggen vid tanken på dem.
Vid en station stod vårt tåg mycket länge. Ej långt
ifrån sågs ett burjatläger. Vi gingo att bese det.
Snedögda människor med platta, kanelbruna ansikten
begapade oss nyfiket. På marken krälade nakna,
bronsfärgade barn, kvinnor med konstigt upptornadt hår rökte
långa pipor. Vid en jurta stod ett smutshvitt,
stubbsvansadt får tjudradt. Öfverläkaren tillhandlade sig detta
får af burjaterna och befallde dem att genast slakta det.
De löste fåret, välte omkull det på ryggen, och en
ung burjat med trindt ansikte och stor mun satte sig
på dess buk. Andra burjater samlade sig omkring
honom, men alla sågo villrådiga ut och sneglade förläget
på oss.
— Hvad vänta de på? Säg till att de genast
slakta fåret, annars går ju vårt tåg! — vände sig
öfverläkaren till en stationskarl, som förstod
burjatspråket.
— De är generade, ers välborenhet. De säger
att de inte kan slakta på ryskt vis, och de är generade
att slakta på burjatvis.
— Det måtte väl göra oss detsamma! Må de
slakta hur de behaga, bara det går fort.
Burjaterna grepo sig verket an. De pressade
fårets hufvud och ben mot marken, den unge burjaten
skar med en knif upp öfre delen af det lefvande fårets
mage och stack in handen i snittet. Fåret sprattlade,
dess klara, dumma ögon hvälfde rundt i hufvudet, kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
