Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
— Att mycket var lögn det är otvifvelaktigt, —
instämde Schantser. — Åtminstone detta till exempel:
om flere tiotal tåg hållas kvar i Charbin, hur har då
vårt kunnat vara så punktligt?
Då vi nästa morgon vaknade — stod vårt tåg.
Det hade stått i hela fyra timmar. Skulle
öfverstlöjtnantens förutsägelser så snart börja gå i uppfyllelse?
De gjorde så. Återigen blef det ändlösa uppehåll
vid hvar station, hvart mötesspår. Hvarken tevattnet åt
folket eller det kalla vattnet åt hästarna räckte till, bröd
stod ingenstädes att få. Folket svälte, hästarna stodo
ovattnade i de kvafva vagnarna... Då vi enligt
marschrutan redan skulle ha varit i Charbin, hade vi ännu
icke uppnått Tsitsikar.
Jag talade med lokomotivförarn på vårt tåg. Han
förklarade vår försening på samma sätt som
öfverstlöjtnanten; ståthållarns tåg spärrade vägen i Charbin,
ståthållarn hade förbjudit lokomotivsignaleringen om
nätterna, emedan den störde hans sömn. Åfven
lokomotivförarn talade med förtrytelse och löje om Alexejev.
— Han bor i nya järnvägsstationen alldeles invid
sitt tåg. Tåget har alltid ångan uppe, så att det kan
ge sig af först, om något händer.
Dagarna gingo trögt, vårt tåg kröp fram. En kväll
stannade det vid ett mötesspår en sextio verst från
Charbin. Men lokomotivförarn förklarade, att vi skulle
komma fram till Charbin först om ett dygn. Det var
en lugn afton. Den släta stäppen, nästan ökenlik, bredde
sig orörlig. På himlen sken månen töckenhöljd, luften
var silfverskimrande. Öfver Charbin hopade sig svarta
moln, som skuros af blixtar.
Och tystnad, tystnad rundt omkring... På tåget
sof man, äfven tåget själft tycktes sofva i den dunkla
skymningen, allt sof lugnt och likgiltigt. Hur kan ni
sofva, ville man ropa, när det väntas så ifrigt på er
där borta!
Jag slumrade till några gånger under natten. I
sömnen kände jag ibland, hur det for en skakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
