Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
I den trånga kupén brann ett ensamt ljus på det
lilla spelbordet och belyste uppmärksamma ansikten.
Öfverstlöjtnanten ryckte ilsket i sina vaxade,
uppåtborstade mustascher. Vår befälhafvare mådde åter illa af
det högljudda, orädda talet och sneglade ängsligt åt
sidorna.
— Hvem kommer att segra i striden? — fortsatte
öfverstlöjtnanten. — Det är ju en själfklar sak, mina
herrar: de eniga, de som är eldade af en idé, de segra.
Vi ha ingen idé, kan inte ha nån. Och regeringen å
sin sida har gjort allt för att tillintetgöra också
enigheten. Hur är våra regementen sammansatta? Fem, sex
officerare, ett eller annat hundratal soldater är tagna ur
hvart och ett af ett antal skilda regementen, och så är
det färdigt — man har skapat »stridsenhetens. Vi ha
velat förbluffa Europa: titta här, alla kårer på platsen,
och en hel armé har växt upp af sig själf! Allt är
anlagdt på att utplåna aktningen för hjältemodet, väcka
förakt för de ryska ordnarna. Sårade officerare ligger
på sjukhuset, de ha deltagit i en hel rad strider. Bland
dem går ståthållarns ordonnans (han har nittiåtta
stycken!) och utdelar linne. I knapphålet har han
Vladimirbandet! »För hvad har ni fått den här Vladimir»,
fråga de honom, »är det för utdelningen af linne?»...
Mina herrar, saken är otvifvelaktig: där borta —
öfverstlöjtnanten pekade öfver axeln — ha de satt i gång
någon sorts jättesammansvärjning mot Ryssland, och det
finns nu bara en utväg: Kuropatkin måste förklara sig
diktator, arrestera alla de här herrrarna Alexejev, Flug
och Stackelberg, egenmäktigt sluta fred med Japan och
i spetsen för armén tåga mot Petersburg.
Då öfverstlöjtnanten gått, sutto alla länge tysta.
— I hvarje fall är det betecknande! — anmärkte
Schantser.
— Herre Gud, så han ljög! — sade Sultanov med
ett liknöjdt småleende. — Det troligaste är, att
ståthållarn förbigått honom själf vid någon
ordensutnämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
