- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
77

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77
IV.
Slaget vid Schaho.

Vi bröto upp från Mukden tidigt på morgonen.
Kvällen förut hade det regnat, vägarna blänkte af hal
smuts, solen sken på den lätt töckniga himlen. Det
var blidt och lugnt. Långt i söder ljöd kanonernas
dofva, oafbrutna muller.

Vi redo, truppen marscherade till fots. De
grönmålade bagagevagnarna och kärrorna gnisslade. I den
otympliga lasarettsvagnen förspänd med fyra hästar lyste
systrarnas halskläden och förkläden. Systern med
kortklippta håret åkte inte med de andra utan red. Hon
var klädd i mansdräkt: gråa byxor och höga stöflar
samt fårskinnsmössa. I kjolar gjorde hon ett
motbjudande intryck — i mansdräkt såg hon ut som en
förtjusande pojke; nu passade också hennes breda axlar
och hennes manhaftiga gång. Hon red utmärkt.
Soldaterna kallade henne »systergossen».

Öfverläkarn frågade en mötande kosack efter
vägen till byn Sachotasa; denne visade. Vi styrde kosan
till floden Hunho, passerade öfver bron, veko af åt
vänster. Det föreföll oss besynnerligt: enligt kartan låg
byn sydväst om Mukden, och vi styrde mot sydost. Vi
sade detta till öfverläkarn och försökte öfvertala
honom att taga en kinesisk vägvisare. Envis, själfsäker
och snål svarade Davidov, att han skulle visa vägen
själf bättre än någon kines. Vi tillryggalade tre verst
längs floden åt öster till — slutligen insåg Davidov
själf, att det bar galet, och vände tillbaka till andra
stranden öfver en annan bro.

Det stod nu klart för alla, att vi kommit alldeles
på villospår. Öfverläkarn satt majestätisk och bister
på sin häst, utdelade korta befallningar och talade ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free