Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
med någon. Soldaterna släpade benen efter sig i
smutsen och skrattade fientligt. På afstånd sågo vi bron,
som vi för två timmar sedan passerat öfver.
— Skall vi vända om till den där bron igen, ers
välborenhet? — frågade oss soldaterna ironiskt.
Öfverläkarn funderade en stund öfver kartan och
förde oss så beslutsamt mot väster.
Men oupphörligt nödgades vi göra uppehåll.
Hästarna, illa inkörda, kastade sig åt sidan, och vagnarna
välte, på en vagn brast tistelstången, på en annan gick
ett hjul sönder. Det blef att stanna och laga.
Och i söder mullrade kanonerna oafbrutet lik en
dof åska. Det var underligt att tänka på det ohyggliga,
som där skedde. Man kände blygsel. Där rasade en
strid, där lågo sårade, vi skulle ha behöfts så väl —
och vi irrade slött omkring här på fälten. s
Jag såg på min kompass — vi färdades mot
nordväst, alla visste att det bar åt orätt håll, och ändå måste
man marschera framåt, därför att den envise gubben
icke ville medge, att han misstog sig.
Mot kvällen uppenbarade sig i fjärran konturerna
af en kinesisk stad, torn med buktande tak och tempel.
Till höger sågs en rad kronobyggnader, tågrök. Bland
soldaterna ljöd ett dämpadt, förbittradt skratt: det var
Mukden! . .. Efter en hel dags färd återkommo vi till
våra stenbaracker.
Öfverläkarn passerade förbi dem och stannade i
en kinesby utanför staden.
Soldaterna slogo upp tält, tände eldar af kaoljan
och kokade vatten. Vi inlogerade oss i en snygg och
rymlig fansa af sten. Den artigt småleende kinesiske
ägaren i sidenkjol förde oss omkring i sin gård. Den
var omgifven af en hög lermur och planterad med
stora popplar. Vålmar af kaoljan, tsjumis och ris
stodo där i gula rader; på logen tröskades det. Värden
berättade, att han hade en butik i Mukden och att han
fört dit sin familj — hustru och döttrar; här löpte de
beständig fara att antastas af förbitågande soldater och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
