Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
omkring rådde tystnad och förödelse. Luften började
försilfras af månen, popplarna stodo orörliga. Här hade
de af oss förjagade människorna lefvat sitt stilla lif.
På dörrhalfvorna lyste de gamla gudarnas sällsamma
gestalter, där löpte vertikala pappersremsor med
obegripliga inskrifter. Jag mindes, hurusom en kines
under marschen tolkat en dylik inskrift för mig:
»Tala godt ...»
Första oktober fingo vi order att skyndsamt etablera
oss och bereda oss att mottaga sårade. Hela dagen arbetade
vi. Tre väldiga tält slogos upp, madrasserna stoppades
med halm, instrument och medikamenter uppackades.
Dagen därpå mot kvällen ankom i hällregn den
första transporten sårade. Genomvåta, skälfvande och
nedblodade lyftes de ur de skakande kärrorna och
buros in i tälten. Våra soldater, utledsna vid
overksamheten, arbetade ifrigt och villigt. De lyfte varsamt de
sårade ur kärrorna, lade dem på bårar och buro in
dem i tälten.
De buro in en soldat sårad af en schimosegranat.
Hans ansikte var en enda massa af blodigt kött, båda
armarna voro krossade, hela kroppen bränd. Sårade i
magen stönade. En ung soldat med barnsliga drag
låg i halmen med genomskjutet ben. Då man rörde
honom, började han gråta som ett litet barn. I ett
hörn satt én underofficer genomborrad af tre kulor;
han hade legat på slagfältet i tre dagar, först i dag
hade man upphämtat honom. Med blixtrande ögon
berättade han, hur hans regemente attackerat en
japansk by.
— Det häördes ingen skjutning från byn.
Regementschefen säger: »Seså, gossar, japanen har blifvit
rädd och gifvit sig af från byn. Låt oss besätta den!»
Vi gick i skyttelinje, befälet dundrar: »Håll rättning,
era rackare! Spring inte i förväg!» Det var ett
exercerande, skrik, oväsen! Och han släppte fram oss inom
skotthåll, och sen braka’ det lös. .. Det yrde upp
moln af damm, folk stupade massvis. Öfversten lyfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
