Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ställningarna, till staben. Om rapport medsändes, förde
kosackerna dem till ort och ställe; om icke förforo de
enklare. »Fattas bara, att man skulle släpa på de där
en half dag!’» De förde in dem på kaoljanfältet, höggo
hufvudet af dem och bredde kaoljan öfver liken.
Om soldater, förlagda i byarna, råkade i osämja
med sina kinesiska värdar, hotade de kineserna:
— Akta dig du! Vi skall säga åt kompanichefen,
att du har hotat en soldat med knifven ... då blir det
kantrami!
Jag var ute och red en dag. I diket vid vägen
lågo två nyss mördade kineser. Båda voro blodiga,
den ene drog ännu tunga, långsamma andetag. De
förbifarande stannade, tittade och foro lugnt vidare.
Hästarna lade öronen bakåt, gnäggade vildt och
skyggade. Människorna åter tittade med slö likgiltighet,
ingenting rörde sig inom dem, känslan af fasa inför
ett lifs tillintetgörelse fanns icke mer: en långhårig, gul
människas lif betraktades icke längre som ett lif.
Inom kort förvirrades begreppen ytterligare. De
hvita människorna upphörde, inne i Ryssland, att räkna
också hvarandras lif såsom lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
