Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Slaget vid Schaho - V. Den långa väntan: oktober-november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
jag kom, var denna stämning förbi. Under min tid
sjönk modet långsamt och oafbrutet, månad efter månad.
Människorna hakade sig fast vid hvar antydan, som
kunde hjälpa dem att bevara återstoden af tro.
Förut hade det hetat, att japanerna voro födda
sjömän och att vi skulle slå dem på land; sedan hette
det, att japanerna voro vana vid bergen och att vi
skulle slå dem på slätten. Nu sades det, att japanerna
voro vana vid sommarvärme och att vi skulle slå dem
på vintern. Och alla försökte tro på vintern.
V.
Den långa väntan: oktober—november.
En afton fingo båda våra sjukhus order från
kårstaben att ofördröjligen bryta upp från byn
Sao-Ki-Schipnu och bege sig åt väster, till byn Bejtajtsein.
Af någon anledning blef Sultanovs systerdotter,
Novitskaja, alldeles förtjust öfver denna order. En af
kårstabens adjutanter var på besök hos dem; med
glädjestrålande ansikte bad hon honom till kårchefen
framföra hennes »varma, varma tack».
Byn Bejtajtsein låg endast två verst ifrån den by,
där vi befunno oss. Nästa morgon bröto vi upp. I
Sultanovs sjukhus hade man jämt och nätt börjat packa
in. Sultanov drack just sitt kaffe på sängen.
Vår öfverläkare tog med sig från fansan allt hvad
han kunde få rum med på vagnarna — två bord,
stolar, fyra utmärkt vackra små skåp; i förstugan lät han
ur ugnen lösbryta den stora kitteln. På våra protester
svarade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
