Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den långa väntan: oktober-november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
— Gäården blir i alla fall utplundrad. Och jag
skall ge dem sakerna tillbaka sen.
Vi aftågade till Bejtajtsein. Det var en stor by
med två långa gator, men den var alldeles ödelagd:
fansorna voro utan tak, i lerväggarna gapade stora,
kvadratformiga hål efter fönster och dörrar, som tagits till
bränsle. Blott vid ena gatan sträckte sig en rad stora,
präktiga fansor af sten, alldeles oskadda. Vid porten
till hvar fansa stod en vaktpost.
— Är de här fansorna upptagna af någon? —
frågade öfverläkarn en vaktpost.
— Tak toschno (alldeles så)!
— Hvem logerar i dem?
— Kiårstaben har logerat här. I går flyttade den
till byn där borta, nu skall ** flyttande fältsjukhus (det
sultanovska) logera här.
— Och af hvem är vakten utställd?
— Af kårstaben.
Jaså ... Sammanhanget började bli klart. Vi gjorde
en rond genom hela byn. Efter långt letande fann
befälhafvarns adjutant i en gård bredvid de sultanovska
fansorna ett par trånga, smutsiga kyffen. Det var det
enda logement som stod att få. Soldaterna slogo
bivacker i trädgårdarna, våra kalfaktorer rengjorde och
sopade kyffena, klistrade papper öfver de gapande
fönsterhålen.
Vi gingo att bese de fansor, som reserverats för
Sultanov. Bostäderna voro snygga, rymliga och
bekväma. Vaktposterna berättade oss, att före kårchefens
ankomst hit hade ett helt sappörkompani i tre dagar
reparerat dessa hus. Nu förstodo vi, hvarför
Novitskaja blifvit så glad öfver ordern, hvarför hon sändt
kårchefen sina tacksägelser; och vi förstodo också
anledningen till den meningslösa förflyttningen af
sjukhusen två verst. I förra byn hade hela den sultanovska
personalen liksom vi varit hopträngd i en fansa, och
detta kunde naturligtvis inte behaga Novitskaja. Man
gjorde sig en häpen fråga: — kastades verkligen hundra-
Veressajev, I hriget. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
