Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den långa väntan: oktober-november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Port Arthur håller sig i hvart fall ännu ett
halfår. Snart kommer sextonde kåren, och då med
Guds hjälp öfvergår mandsjuriska armén till anfall ...
Vi lyssnade och skrattade. Schantser upprördes
rent estetiskt.
— Hvad angår dem, de där tjufvarna,
mandsjuriska armén? Hur kan de tala om sådant och se
hvarandra i ögonen?. .. Och så är det en sak jag
inte begriper: Davidov skickar för hvar månad sin
hustru halfannan eller två tusen rubel, hon vet, att han
har fem hundra rubel i lön. Hvad skall han svara,
om hustrun frågar, hvarifrån han får de där pengarna?
Hvad skall han göra, om hans barn händelsevis få
veta det?
— Ni är en naiv människa! — suckade Seljukov
och började kläda af sig.
Klockan ett på natten, då vi redan lågo, kom den
äldre Bruck, befälhafvarns adjutant, till oss. Endast
Schantser satt uppe och skref bref. I halfannan timme
berättade Bruck för Schantser om dagens händelser, och
båda skrattade, undertryckt för att icke väcka Seljukov
och Gretsjichin.
— Ni förstår, — berättade Bruck, — jag fick
det intrycket, när jag hörde dem, att jag hade en
formlig tjufliga framför mig. För hvart och ett af deras
tilltag stadgar lagen några år i Sibirien! Och den där
intendenten, en durkdrifven spetsbof, som är en sån
potentat! Inte tsjinovnik på extra stat som vi utan
titulärråd!
— Ha ha ha!. . . Aderton icke existerande oxar
på kosthållet! — upprepade Schantser.
— I går sade Davidov till mig: »Har ni hört
om de där sjukhusen, som aflöste oss vid Mukden?
Under slaget passerade tio tusen sårade igenom dem.
Ifall de hade lämnat oss kvar i Mukden, skulle vi nu
varit rika människor ...» »Ja ni», svarade jag ...
Schantser skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
